Hundträning som inte funkar

 Jag har vid flera tillfällen verkligen inte fått träningen att funka med hundarna den här senaste veckan. Och jag vet inte varför. I dag när jag tupplurade låg jag och tänkte vad jag ska göra annorlunda. För att fortsätta bli as förbannad och bryta träningen håller ju inte om jag ska tävla om ett par veckor. Så när jag gick ut på gräsmattan tog jag Pluto först. Han funkar bäst.

Pluto är rolig att träna, han vill mycket och är otroligt känslig för mina kroppssignaler. Han är fortfarande lite omogen och studsar upp och ner som en duracellkanin när han väntar på bollen. Men allt artar sej. Kanske vi kan ta ett första pris i maj, om han orkar hålla i hop sej så lång tid utan belöning. Men målet att vi ska tävla gör så att jag tränar mycket mera. När lydnaden funkade någerlunda, jag tycker att läggande under gång är för dåligt fortfarande och han kan inte stegförflyttningar. Dessutom vill han gärna gå snett under foten för att se mina ögon ordentligt. Det går att korrigera men han han är snabbt fel igen. Det finns en del att finslipa med andra ord. Vad jag börjar bli riktigt nöjd med är apporteringen. Han sitter stilla, tar ett omtag men har slutat att sätta sej framför mej och slutat tugga hysteriskt på apporten. Bravo Pluto! När vi började träna freestyle så lossnade äntligen programmet. Jag fick en röd tråd vad det är egentligen som jag vill förmedla med dansen. Sen får vi se om andra fattar. Men jag fick till rörelserna och ett avslut som jag förstår. Pluto är med på noterna, det enda han måste lära sej är PUSS, när han står på bakbenen. Vi måste få lite mer stadga i rörelserna men han programmet känns bra nu. Jag ska visa Marcelo, min största kritiker när vi är lite säkrare. Han brukar komma med bra tips och idéer.

 Bobbo gick jag ut med på ett helt annat sätt idag. Vi körde lite apportering - med sök. Det lugnade ner hans galna nerver lite. Sedan började vi med fotgående. Han är lite för ivrig, men vi gav oss inte och det gav honom självförtroende. Jag testade sedan två andra positoner i HTM-programmet. Tragglade dessa, gav mej inte när han inte fattade och han började inte yla och försöka springa mellan mina ben i slalom hela tiden. Vi körde på och han blev block halt. Jag trodde faktiskt att han bröt tassen, eller slog av ett par nerver. Höger fram hängde helt livlös efter att han sprungit efter sin belöning. Jag hoppades attd et skulle gå över. Han var lika på och trodde att han skulle få träna på tre tassar. Men nej. Istället drog jag igång musiken till htm. Den är för lång. Jag satte många bitar, och jag tror att vi har ett relativt bra program, men Bobbo håller inte hela vägen. Vi är inte tillräckligt bra, så jag måste korta ner det. När Bobbo vilat tassen i tio minuter var han helt bra igen och vi körde igenom början. Den kändes bra. Det kändes som att vi har början till ett bra program. Men som sagt, vi får nu korta ner det rätt mycket.




  Att slå huvudet i väggen och misslyckas med träningen är ett av det värsta som finns. Jag kan ta att det inte funkar perfekt hela tiden, men att ha hundar som är så galna att de springer runt i cirklar i ren upphetsning är inte kul att jobba med. Utmaningen som förare blir då att försöka komma runt problemet. Med Pluto är det inte ett problem. Han mår bra i kroppen och det är bara att trötta ut honom en stund först så fokuserar han bra. Med Bobbo har jag problemet att han blir godis-idiot dvs han är inte medveten om vad han gör när det finns godis, och lär sej då ingenting eller så blir han halt om jag belönar med boll. Kroppen orkar inte alls vad huvudet vill. Även om träningen långt ifrån var lika bra som den brukar så har jag trots allt brutit ett dödläge där ingenting funkade. Vi får fortsätta jobba vidare och se var vi hamnar. De här två sista dagarna har vi mest gosat, klappat och kelat med varandra, jag och hundarna. Bobbo och Pluto till och med lekte tillsammans ute häromdagen. En stund fick de hålla på innan jag sa ifrån. Det är behagligt i flocken just nu. En liten incident i förrgår som avbröts av Marcelos höga tydliga NEJ är allt som skett. De fångar inte varandras bollar, de respekterar varandras smulor i köket, byter ben hövligt och artigt och nosar på samma fläckar utan att buffla bort varandra. Pluto fortsätter att söka skydd hos Bobbo och jag tror att allt hänger på Bobbos humör. Vårt hus är faktiskt riktigt ahrmoniskt just nu. Skönt efter en vecka av hög turbulens, speciellt av alfatiken i familjen....