Förutom det så brottas jag med oregelbundna blödningar. Mensen återkommer ungefär varannan vecka. Och har så gjort ett par månader. Ett steg i rätt riktning eftersom den uteblivit i närmare 9 månader...... det gör väl att hormonerna inte riktigt är i balans just nu. Det underlättar ju inte precis. Under kvällen huttrade jag och frös, under gårdagen svullnade halsen och jag mår inte riktigt hundra sedan jag blev sjuk för några veckor sedan. Allt sammantaget borde väl göra att det är tillåtet att vara lite sliten...... Men när jag ligger efter så mycket som jag gör med hem, hushåll, tomten, hundarna och visst jobb så är det svårt att slappna av och ta det lugnt. Allt känns som måsten. Till och med att laga mat är ett stort företag just nu. Det är as jobbigt! För att inte tala om tvätten! Bläää.
Att leva med de sjukdomar jag har till vardags är inte alltid så enkelt som jag tror att det ser ut. Det finns dom som har de mycket, mycket värre än vad jag har det. Till synes gör jag allt det som jag vill. Jag lever på riktigt och det finns de som är bundna till sängen av smärta och så. Egentligen ska jag väl inte klaga. Jag försöker att låta bli allt som oftast. Men ibland behöver det komma ut. Komma ur systemet, så att det blir lite lättare att bära. Under en längre tid nu har jag tyckt att det är riktigt jobbigt med att stå ut med alla små fel. Jag tycker min övervikt har blivit lite tuffare att leva med, jag tycker smärtan gör lite ondare, infektionerna mer segdragna. Humöret är inte på topp, och sömnen mer rubbad än vanligt. Nu är det inte så här illa hela dygnet. På jobbet trivs jag bra och jag har roligt med mina barn. Jag skrattar flera gånger om dagen och gör saker jag tycker om. Men som en vass sten i skon är det hela tiden någonting som bråkar med mej. Behövde bara få det ur mej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar