Helg i huset

  

En gång i tiden betydde sjuka barn att jag var tvungen att stänga in mej, låsa alla dörrar, täta alla fönster och elda järnet. Nu kan jag göra lite mer som andra föräldrar med sjuka barn. Bylsa på dem lite och ta ut dem en stund. Helt otroligt! 
Så trots att Lilla N har varit febrig har Jonna kommit på besök och vi satt upp till nästan midnatt och pratade i mitt kök medan en efter en i hushållet somnade. Under lördagen vågade jag ta på ungarna lite varmare kläder och bege oss ner till sjön i den strålande solen. Hundarna får ju inte promenader som de bör när ungarna är sjuka. 
Så vi tog med oss frukosten ner dit så att hundarna fick nåt annat att nosa på. Sedan klättrade vi uppför berget till utsikten. De två stora sprang runt som galningar och Bobbo njöt av att få springa upp och ner för det branta berget. Vi avslutade med en liten promenad Lilla varvet runt. Sedan var vi inlåsta resten av dagen och Lilla N ser faktiskt kryare ut. Huvudvärken försvann och tempen hade på kvällen blivit normal.

Lilla N klättrar uppför berget

Ungarna på Utsikten

Även hundarna älskar berget ovanför vår badplats.

Jag i provhytt....NEEJ!

Idag skulle Stora N åka hem för första gången till en av sina nya klasskompisar. J. Hänförd av deras hus blev jag och tjejerna också kvar en stund. J;s lillasyster H och Mittimellan N hittade varandra och lekte suveränt bra ihop. På vägen därifrån förkunnade Mittimellan N att den nyvunna kompisen och Linn var de roligaste att leka med i hela världen. Mina döttrar och H har lekt förut under fotbollsträningar och matcher och de är lika gamla, så kanske blir de kompisar en dag? 
Sedan åkte vi och införskaffade nya pluppar till garderobshyllorna som rasat och jag passade på att smita in och prova lite kläder........ Det är verkligen INTE kul i provhyttar!

Lite blomster vid familjegraven

Sedan åkte jag och tjejerna till gravarna i Eneby. Vi planterade lite blommor, viskade kärleksord, skänkte de döda en kyss. De har legat där nere under jorden länge nu. Själarna som gått bort. Som inte finns här mer. Vi lämnade kyrkogården för att samla ihop familjen igen, åka hem, vila lite framför TV;n, träna lite hund på gräsmattan och för att måla. Kanske borde jag ha åkt till tävlingen på bruxan idag. Men jag vågade inte med Lilla N. Det är skillnad på att vara ute i tre kvart och att vara utomhus i tre timmar. När hon dessutom inte är 100bra så blir hon extremt mammig så hon håller i mina kläder hela tiden. Jag känner att jag prioriterat bort mina barn för hundarna nu de senaste veckorna. Dags att ägna dem lite tid också. Jag räcker inte till hela tiden. Och denna helg blev det så här. Det har varit en bra helg. Med mycket film-tittande, lite spanande efter himlafenomen (och vi såg en del oxå!) en del spelande, mycket kramar, lite sol och frisk luft och framför allt mycket vilande. Speciellt Lilla N och jag har sovit middag tätt tätt sammanslingrande. Vi har skrattat och även skrikit åt varandra här i huset. Vi har sjungit, målat och läst tillsammans. En riktigt mysig helg med andra ord. Inte smärtfri, men ändå härlig!