På schemat; kontaktfält

Kontaktfälts träning. Ett måste.

I dag åkte vi till bruxan för att träna allt det där som är så tråkigt att träna under sommaren; kontaktfält och slalom. Bobbo har fortfarande vila för att läka sin kropp som tycks vara lite sliten. Så det var Pluto som fick träna mest. Han är mer vild än tam min stora terrier! Han är så arbetsvillig och så på hugget att han knappt får med sej kroppen. Idag rev han pinnar, ramla av balansen och kastade sej ut över gungbrädan och blev helt chockad när den snabbt for i backen...... Men det gick också himla bra. Han tar ingångarna i slalomen när jag går på båda sidorna, yes yes yes! Han tar kontaktfälten genom att sitta nertill. Visserligen lite för högt upp. Men jag har en hund som dimper ner rumpan på ren automatik vilket kanske kommer betyda att jag inte har en hund som hoppar kontaktfält i tre år!!!! Det är nåt vi kommer traggla hela vintern. Målet är att kunna starta honom officiellt för första gången i sommar. Och då vill jag att han ska vara redo. En annan positiv sak var att han utan bekymmer tog fyra hinder i böjning, balansen och A-hindret i en följd. Jätte skönt. Hitintills har just dragning på hindren något vi jobbat på hela sensommaren. Nu börjar det ge resultat. Just denna förmåga är det jag förundras och glädjs av nästan mest. Att han vilar sej i form och gör det sen bra. Pluto är en otroligt rolig hund att träna. Det känns inte som om han har 
förutsättningarna att bli en stjärna. Han är för otymplig, har för lite kroppskontroll osv, men jag tror nog att han kan vara en "underdog". Jag tror att han kommer kunna bli bättre än vad många tror. Kanske bättre än vad jag själv tror. Eftersom han är en blandras får jag inte tävla i alla grenar. Men de jag får tävla i, freestyle, agility och lydnad ska jag träna och traggla så långt vi kan komma. Dels för att både han och jag tycker det är så himla roligt men också för att en hund mår bättre av att ha ett jobb, även om många fixar att "bara vara" familjehundar. Så mina träningar är inte ett sätt att försöka nå till stjärnorna. Det är ett sätt att ge innehåll och mening till mina familjemedlemmar och mej. Kanske jag till och med en dag kan få Marcelo att tävla med hund?

Från blåbärsloppet i somras när Stora N och Bobbo tävlade

Bobbo fick några varv på agilityplan han med. Inte såg han ut som en blivande nioåring. Han såg ut som han var två år igen. Det var Stora N som skulle få träna att handla sin storebror. Tanken är att han ska få tävla Bobbo i sommar. I riktiga tävlingar. Det kräver lite mer handling från Stora N;s sida. Och det är lika bra att börja träna på nu. Bobbo var helt vild av glädje och gick så rutinerat och bra att min tvåbenta son knappt behövde göra någonting alls. En liten olycka på vid sista hindret för dagen gjorde att träningen slutade i tårar och ett ont finger. Men lika glad för det är min son. Han älskar att träna hund. Han är tuff, lyhörd och har stora krav på sej själv. Jag tror sommaren kommer bli spännande för honom!


På slutet kom Carina med lilla underbara Grappa. Med sej hade hon även min stora favorit av alla hundar ; Kajsa. Världens finaste jack russel. Har alltid älskat den hunden, trots humör, skall och viss osäkerhet. Kajsa är cool. Vi fick även chansen att gosa lite med Vinna en 9-månaders shelti och Aj-aj en shelti på tio veckor. (Men så här oss emellan, Grappa är härligare!) Helt plötsligt kändes Pluto väldigt stor och klumpig bland alla dessa små nätta hundar. Ja ja, mina hundar är mina stjärnor och jag skulle inte vilja vara utan någon av dem.