Translate

onsdag 23 februari 2011

Vad vill du bli när du blir stor?



Lilla N på väg upp i ambulansen
Ett kort tag hade jag brandmannayrket som en hemlig, våt jobblängtan. Den tog de snabbt ur mej när brandmännen tvingade upp mej i en stege. Jag har panisk höjdrädsla. Så då strök jag det som drömyrke. Min son har i flera år drömt 
Pluto fick miljöträning bland allt vimmel.
om att bli polis. Den goda fadern har ställt sej tveksam till valet av polis, då han själv inte har en god relation med denna yrkeskår. På senare år har dock Stora N börjat fantisera om att bli ambulansman eller brandman. Personligen tycker jag det är bra jobb alla tre. Men en förändringsvind slog ner för en månad sedan när han deklarerade att han ska bli meckare som pappa. Huuu..... tänkte jag. Min son som har så stora möjligheter, ska han verkligen skita ner sej och jobba jämt för en halvbra lön? Men sen kom jag på att ha kommit in i en ålder då pappa är den största hjälten. Och att det är helt naturligt att han vill vara som superhjälten, sin far Marcelo. I går var vi dock och tittade på när räddningstjänsten fjuttade på eld, jagade bovar och räddade skadade. Men inte ens efter den indoktrineringen ville Stora N längre vara brandman. Trots att han fick gå in i brandbilen. Han vill vara som pappa. Däremot lyste ögonen på min minsta dotter som nu drömmer om att få köra ambulans när hon blir stor. Ambulansbilen var det häftigaste hon någonsin sett! Jaaa, yrkesdrömmar kommer och går. Mittimellan N drömmer om att bli en prinsessa och en ballerina. Själv skrev jag i min första uppsats (på en A4 sida i ettan) att jag minsann skulle bli en Föken när jag blev stor. För lärare var bra människor som lärde ut allt som barnen behöver veta, och så är de snälla också.
En god fika måste man ha efter ett kallt äventyr på räddningsfältet.
Glutenfri semla o varm choklad föll mej i smaken.

Inga kommentarer: