Translate

torsdag 10 februari 2011

Otillräcklig

Jag somnade i sonen säng under nattning. Gud vad jag älskar mina barn. Jag är inte värdig att vara deras mamma. De är värda det bästa i hela världen. Och det kan jag inte leva upp till. Jag är så himla liten.


Jag har så många tankar i kväll. Marcelo är arg på mej. Jag klarar inte av när han är arg. Jag får fula tankar då. Ensamma tankar. Tankar som tar fokuset bort från mina barns skratt. Tankar som skingras när Marcelo återigen ler mot mej. Då kan jag vara stor och stöddig igen. I bland tänker jag att jag är just stor. Att jag klara vad som helst. Att jag har förmågan. Så räcker det med onda ögat från min sambo, eller inga ögon alls, så rammar min värld. Då inser jag hur mycket hans styrka håller upp min styrka. Han är min ryggrad, mitt syre, mitt blod. Jag vet att det bara är att vänta ut hans arghet. Den går över. Sen skrattar han åt mej. Säger att jag är löjlig som gör en höna av en fjäder. Sen är allt bra igen. Jag är likadan.


Men jag gillar inte att behöva se min ynklighet. Att se hur svag jag egentligen är. Min image att gå styvnackad genom alla stormar är en illussion jag gärna vill ha om mej själv. Men sån är jag inte. Jag är känslig. Och otillräcklig.

1 kommentar:

Sachiko sa...

Att se sina brister är också en styrka. Glöm inte det. Att låta sig själv falla en bit måste man få göra. Bli inte ledsen för det. Du tar dig upp snabbare än du tror.