Tankar kring sen

Det är så mycket som händer runt mej. Så många planer som läggs upp och jag känner mej lite fast. Lite som att jag fastnat i tuggummi som ändå rör på sej. Jag är jätte glad över jobbet, samtidigt sitter jag kvar med en fot i studerande världen. Jag jobbar halvtid, men är där nästan heltid. Det stör mej att lönen blir så dålig trots det. Alla jag känner ska ut och resa. De flesta på solsemester, men jag vill börja göra mina resor nu. Barnen har blivit tillräckligt stora så att de äntligen kan hänga på. Jag älskar äventyr. Jag älskar att uppleva, känna, bli berörd. Med äventyr pratar jag inte om att fira ner sej i ett 40 m djup eller hoppa bungyjump. Jag pratar om att meditera i ett kloster i Tibet, åka forsränning, fota karga Mongoliet och leva med en kultur som är mej helt främmande. Jag menar att få åka och hjälpa till på Africat eller med föräldrarlösa orangutanger på Borneo. Jag pratar om att samla i hop en kör och sjunga julsånger för frusna prostituerade i Amsterdam eller att filma fransmän som hoppar över tak. Men pengarna tryter. Huset äter upp en del. Alla försäkringar, och den vidrigt dyra elen tar resten. Det blir liksom aldrig tillräckligt mycket över. Men jag har en idé som involverar SVT och en dokumentär. Vi får se om det blir nåt av det. Det är så mycket som ska göras och planeras. Jag gör sånt mycket bättre med fler inblandade. Jag är månen, jag behöver nån annan som lyser på mej för att jag ska synas. Kanske blir det nåt, kanske rinner det ut i sanden. Men jag har börjat ta mina första steg mot vad jag vill. Vad jag behöver för att jag ska bli den jag vill vara.


Jag hoppas mina barn kan dela den här nyfikenheten och lusten jag har. Ingen i min omgivning är som jag. Och ibland kan det bli lite ensamt här ute i planeringarnas blomstrande trädgård.