Drömprins?

Nu är det natt igen och jag kan som vanligt inte sova. Jag behöver inga blomster under min huvudkudde eftersom drömprinsen snarkar ljudligt bredvid mej i sängen. Jag har närmat mej min 30-års kris med storm steg. Eller så är jag mitt uppe i den. Just nu omvärderar jag allt här i livet. Vill jag verkligen leva med Marcelo? Är det ett sånt här förhållande jag drömde om när jag var yngre? Vi är ju så olika, och varför klankar han ner på saker och personlighets drag som är så typiskt jag? Är han en värdig pappa till mina juveler? Visserligen är han bra att ha ibland, men nog sjutton klarar jag mej mest själv.

Hur tankarna än vrids och vänds så kommer funderingarna tillbaka. Tänk om jag skulle hitta någon som delade mitt djurintresse? Tänk om jag kunde få skaffa mina tre getter, tre kaniner, två hundar och två hästar......tänk att ha någon att diskutera svält, politik och Mellan Östern konflikten med i soffan tillsammans med en god kopp té. Det vore inte illa. Eller förstå att vakna upp på morgonen och hitta ett kärleksbrev uppklistrad på badrums spegeln eller varför inte undan plockad disk från gårdagen. Jag och Marcelo skrattar inte ens ihop åt samma saker. Ska vi verkligen leva tillsammans då?

Jag kan hitta hundratals fel på min stela chilenare. Han är egoistisk, människofientlig, långsam och utdragen. Han har ett sju-jävla-humör som ibland skrämmer mej. Han är negativ, uttråkad och prioriterar fel.

Men när han tittar på mej så lyser hans ögon upp och munnen ler. Varje dag ringer han för att berätta hur mycket han älskar mej och han arbetar hårt på att införskaffa pengar så att mina drömmar ska förverkligas. Hans torra humor och vårt gemensamma skratt kluckar ända in i min själ och hans närhet ger mej trygghet, styrka och mod. När stormen rasar står han säkert och hans grenar skyddar mej mot vinden. Hans händer smeker min kropp och hans läppar berättar

hur vacker jag är. Försiktigt röjer han hindren i min väg, utan att göra mitt liv tråkigt, innehållslöst eller fattigt. Han förvånar mej varje vecka och hans djup är inte mätbart. Jag älskar den mannen med varenda por i min kropp. Mitt hjärta bultar för att få höra hans hjärta slå i samma takt som mitt. Luften jag andas måste bestå av molekyler av hans kropp för att luften ska ge mej syre. Utan han rasar jag. Mitt hjärta skrumpnar och dör. Luften går inte att andas och jag kvävs.

Utan getter, katter eller grisar får jag spendera mina dagar, för sanningen är att jag hellre har Marcelo hos mej än bräkande kreatur. Hur mina tankar än far, och trots att det ibland är lite tråkigt så blir slutsatsen alltid det samma. Marcelo är mannen i mitt liv. Jag kommer aldrig älska någon annan man så hett som jag älskar honom. Ingen annan kille kan få mitt liv att kännas så komplett, trots att jag inte har varmvatten, värme eller mat, som Marcelo kan. Han är min prins och jag kommer trofast lysa vid hans sida. Som den lyckliga, kärleksfulla lilla häxa jag är.