Så då beslutar jag att jag är kvinna nog att klara detta.

I dag var det dags att välja färg på huset. Min mycket tempramentsfulla latinamerikan och jag har slagit våra viljor ihop och konstaterat att BLÅTT är vidrigt på hus. Jag har alltid drömt om ett vitt hus han kunde tänka sej det mesta men inte vitt. Vi konstaterade att ingen av oss vill bo i ett gult, fult hus så då finns tråkig röd eller brun eller grå kvar att välja på. Vi har valt grått. Eftersom Marcelo numera praktiserar som slav gav han mej mandat att välja grå. Håll nu i minnet att vi hela förra sommaren, hela hösten och hela vintern tittat på alla hus vi åkt förbi och sagt -Nej inte den nyansen. Den är för mörk, den är för ljus osv osv.

I färgaffären med tre rastlösa barn som lekte racerbilar runt hela sortimentet fanns det ungefär 77 olika nyanser av grått. Sedan behövde Mittemellan N bajsa. Man kan tydligen välja olika kulörer av grundfärg, men dock inte i den gråskala vi vill ha. Vilket kommer betyda att grundfärgen lyser igenom när trät krymper. Sedan fanns det olika sorter att välja mellan. Recept skulle skrivas. Då slog sej Stora N. När vi vallat ut och jämfört gråskalor i skugga och i sol, så bestämde jag mej. JÄRNGRÅ vill vi ha. Men som kom jag tänka på min sambo som är färgblind, eller nåt. Han ser inte färger som vi andra gör. Grått kan se ut som blått eller grönt. Visste ni det? Så är det så tillbaka till färgproverna, jämföra. Lilla N tyckte nu livet var pisstråkigt och Mittemellan N började klättra på en trave färgburkar.

-Blir du stressad av barnen? frågar den vänliga expediten.

Då kände jag efter. Nej. Inte av barnen. Av Marcelo. Han stryper mej om jag kommer hem med en hisklig färg, fel sorts grund eller har glömt nåt som måste finnas, tex penslar, täckpapper, målarhandskar, tejp, oljebas eller nåt annat trevligt.

Så då beslutar jag att jag är kvinna nog att klara detta. Är han inte nöjd så vadå? Tänk om inte jag blir nöjd? Det är bara färg! (Och pengar, tiotusentals kronor i slutänden.....huga). Det går att göra om! Så jag hoppar på färgen JÄRNGRÅ. Blundar, sväljer, betalar och åker till Maxi för att storhandla.

Mina små racerbilar fortsätter i samma vilda fart, men nu har de börjat krocka med varandra och andra. Jag låtsades som om det inte var mina huliganer. En mamma log och sa att det var JÄTTE skönt och handla utan barn för en gångs skull. Just i den sekunden var jag lite avundsjuk. Men det gick över. För jag är så tacksam för mina små monster. Jag älskar dem så jag går sönder och jag har hellre tre busiga barn än tre stycken som inte är livfulla, spralliga och fulla med påhitt. Så då fick de glass. Och jag med.

Nu är det bara att vänta på karln, och målarhjälp så får vi väl se vad domen blir i slutänden.

Just nu har huset denna grundfärg från fabrik:

Jag lägger ut nytt så fort det är målat!

Kram på er!