Dom säger att depression botas bäst med att skapa, gräva och andas. Vad jag har förstått så betyder det att man ska använda sina händer till det som de från början skapades för att göra. Påta i jorden, måla, tälja, smida och att ta det i kroppens naturliga takt så att man kan andas och komma tillbaka till kroppens rytm. Nu är ju inte jag deprimerad, men nog sjutton kändes bröstet lite lättare när jag satt i min fläckiga gräsmatta och drog upp ogräs. Runt midsommar planterade vi vår framsida samt en bit av gaveln med gräsfrön. Nu har gräset och ogräset och tistlar börjat få fäste. Känslan av att få en "ren" gräsmatta var som att fylla bröstet med mera syre. Ryggen värker, mina händer är nästintill obrukbara pga min nerver som ligger i kläm, men ack, ack så skönt. Nog blev jag lyckligare.
Bara nu inte jag får göra om det om två veckor.....
När vi flyttade hit jublade jag. -Inte en enda rabatt-jävel, var mitt mantra i flera veckor. För från att ha kommit från en tomt som var en enda lång radda av måsten i rabatt-väg, och får -och får- inte göra, var det en befrielse att komma till en tomt där vi klippte gräsmattan. Punkt Slut.
Så kanske skulle läkarna testa att skriv ut det på recept istället för lyckopiller. En dag att påta i jorden, en dag att tälja i trä. De skriver ju ut motion på recept, så varför inte? De studier man har visar ju att det ger bättre resultat än alla mediciner. För tro det eller inte men på flera ställen har de anlagt trädgårdar och drivhus där man får komma och i stillhet och ro för att påta i sin jord, plantera några krukor, eller rabatter. Någon annan sköter allt det man inte vill göra. Inga måsten, bara njuta, lugn och ro. Befriande? Kanske, men väl värt ett försök, om man nu är deprimerad. Om man inte är det kan det vara rätt skönt ändå. Trots lite värkande rygg efteråt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar