Translate

lördag 23 februari 2013

Bad

Jo visst, jag tog mej till badhuset med ungarna. Förväntade mej smockfullt med folk, men det var faktiskt inte alls farlig. Jag har ju lite ångest med att visa mej i badkläder.Vissa feta människor klär i sin övervikt, andra ser för taskiga ut. Jag, jag ligger nånstans närmare för taskig. Så egentligen är det HUR jag bär mina extra kilon som är ett större problem för mej än att jag har dem. Jag har med åren på nåt sätt accepterat att min kropp funkar som den gör och är överviktig. Inte kul, men svårt att göra nåt åt när den är som den är. Men så kommer just sånna här tillfällen, bad, visa upp sej i duschen... allt det där som får mej att må lite sämre än vad jag egentligen vill. Då måste jag konfronteras med allt det där som jag försöker ignorera. Not so funny. Men jag satte på mej mina badboxer och mitt badlinne drog handduken i midjan och låtsades som ingenting. Jag insåg ganska snabbt att timmarna på badet kunde vara motion, eller så kunde det vara passivt. Jag valde att se det som motion och kastade mej hejdlöst in i träningsruscher där jag jagade barn, gjorde benlyft med ungarna hängandes för att ge tyngd. Vi motionssimmade. De två stora simmade själva, jag simmade med Lilla N i släptåg i mina kläder. Men så kom vi till de där vatterutschkanorna..... Min höjdskräck sätter ju P för den typen av aktiviteter. De två stora åkte själva, Lilla N är mer tveksam men tjatade till sej att få åka med storebror en gång. Hon var lyrisk.
 Då såg jag mej igen sitta där helt passiv, inte deltagande, när ungarna gör nåt som jag en gång i tiden älskade. Jag vill inte vara så.  Det är så mycket förbud runt mej, så många; jag kan inte, de begränsar mej och det gör mej galen! Tillslut frågade jag Lilla N om hon kunde hålla mej i handen så jag också vågade åka. Och det gjorde hon! Och jag vågade! Flera gånger sprang vi uppför trapporna tillsammans och åkte ner i tuff-tuff tåg. Mina barn och jag. Helt plötsligt behövde jag inte vara passiv längre. Mo slutet hade vi ett egnehändigt ihopsatt vattenjumpapass. Hungern drev oss hemåt. Men där väntade hundarna och det var bara att snöra på sej jumpadojjorna och ut och gå i kylan. Jag kan säga att nu känner jag inte av den där jobbiga tröttheten som följt med i veckan. Nu är det en skön trötthet, där kroppen fått varit aktiv och visst skulle jag kunna vila en stund. Men jag återhämtar mej några minuter nu innan det är dags för mat, trevligt sällskap, tänd brasa, barnjoller och melodifestival. Och visst var det rätt skönt att logga dagens motion i vår steglogg. Jag själv har rört på mej lite drygt 12 000 steg, plus badandet , som var drygt 3 timmar, jag loggade knappt 2 timmar vilket gör att jag fått 16 500 steg extra- Dagens diagramstapel når alltså lite mer än 28 000 steg idag! Känns betydligt bättre än måndagens 6500 steg!


Ps: Måste bara få säga att det var helt underbart att det bara var ungarna och jag i dag. Fullt fokus på att ha kul och på varandra. Kändes mycket bättre än om vi skulle ha varit med någon idag. Kul att alternera!

1 kommentar:

Neli125 sa...

Oh! Jag vill gärna åka med till badhuset någon gång!! Vi kanske tillomed kan åka till linköpings badhus och leka i vågmaskinen! Då kan vi gympa och känna oss obekväma i badkläder tillsammans! Du o jag o barnen... Oh det vill jag!! :-)