Vilken dag!

Blinkande lampor i instrumentpanelen tidigt på morgonen.

Måndag och tillbaka till jobbet efter nästan en veckas sportlov. Man skulle ju kanske önska en lugn och glad dag. Men så blev inte fallet. Inte visste jag att julen var tillbaka. I allafall trodde Svea (bilen) det, hon lös som svärföräldrarnas julgransbelysning. Det var batterilampor, ABS bromslampan och jag vet inte vad. Men bilen gick bra så jag tuffade på, först till frita, sen till dagis, sen till jobbet. Där var det smärre kaos. Men det löste sej det med. Jag hann inte det jag skulle, kunde inte göra det jobb jag behövde göra men vet ni vad, jag älskar mitt jobb även dessa dagar. Det är kul att lösa problem så gott man kan och det är underbart att få umgås med eleverna. Samtidigt fick jag annat gjort, som jag dragit på hur länge som helst. Sedan var det dags att åka till universitetet i Linköping. Turligt nog startade jag i god tid. Lamporna blinkade, slocknade. Radion skrålade. Christers i P3 är en favorit och strax efter Tankesmedjan. 

Stopp, still, rör sej inte. Fast på vägen till universitetet.

Fast där nånstans slutade det roliga. Och efter en korsning var det definitivt över. Bilen slocknade och jag blev stående. Still. Ingen el i hela bilen. Ringa universitetet för att säga att jag inte kunde komma. Ringa Marcelo; HJÄÄÄLP. Han var på väg hemåt från Katrineholm men skulle hämta barn så det tog en stund innan min räddare kunde hjälpa mej. Det blev att bli bogserad hela vägen hem. Men inte var äventyret klart än. Eftersom vi bor på landet och nu bara har en bil så kan nån av oss inte komma till jobbet i morgon. Så det blev att skjutsa Marcelo till Gustavo. Det blir de två som får roa sej i natt medans jag är hemma. Då kan jag ta hans bil till jobbet och han får skjuts av Gustavo. Två flugor på smällen. Ute på parkeringen står min smutsiga Svea med halvöppet fönster och inte ett uns liv. I morgon åker jag grå bil. Men bäst av allt är Marcelos lugnande ord; Fixar jag, du behöver inte bry dej någonting. Var bara standby i morgon så fixar det sej. Vem är bäst? Vem är bäst? Marcelo såklart! Jag får väl skicka mina tankar och funderingar på spanska som jag skulle prata om på lektionen idag. Känns inte bra att missa den här lektionen. Jag såg verkligen framemot den. Nu finns texterna bara handskrivet och i mitt huvud. Vi får väl se vad Viktoria hittar på för straff för mej. Eller kanske var förfrusna tår straff nog? Nu ska jag ut till bilen och se om batteriet laddat nog så jag kan dra upp fönstret.