A good work

I dag är en ny dag. Energin har tagit lite slut. Bensinstopp. Under dagen har det gått bra. Jag har fått viktiga saker gjorda på jobbet. Inte bara fått undan jobb, för det har jag inte. Men det viktiga bitarna har jag tagit itu med. Som lärare möter man så mycket glädje, sorg, lycka, kärlek och förvirring. I mitt arbete får jag så mycket förtroende. Aldrig upphör jag att bli berörd över de tonåringar som vågar lägga sin tillit i mina händer. Jag älskar mitt jobb som bäst när jag berör. Jag har en elev just nu som bara gett sej fanken på att fixa det. Jag lever på att titta i hennes ögon och uppmuntra hennes känsla. I mitt jobb utmanas jag av elever som vill krossa rollen och makten jag har. Det är inte alltid lätt att lösa det på en gång. Det kommer att gå. Men det kan ta tid. i mitt jobb möter jag tysta elever, utåtagerande elever, människor som stampar frustrerat, flickor där propparna brister, pojkar som arbetar hårt, ja många olika elever. När jag åkte i ilfart mot dagis som ringt och larmat om att min dotter låg och skrek av smärta, funderade jag mycket runt de kommentarer jag fått och får när jag säger att jag är lärare på högstadiet. De flesta brukar handla om att de skulle vara rädda om det vore jag. Att jag arbetar med de värsta åldrarna. Och många ryser och hoppas på att få höra att det är hemskt i skolorna idag. Det är inte hemskt på skolorna idag. Jag har ett fantastiskt jobb och idag känner jag dessutom att jag gjort ett bra jobb. Utan tvekan är jag stolt över dagens insatser, även över gårdagens insatser. Jag har gjort många bra saker de sista dagarna. Och det känns i varje por. Det är lycka! Jag har världens bästa jobb. Jag har äran att ta hand om era barn. Och visst var de gulliga när de gick på dagis men de är lika viktiga och fantastiska när de 10 år senare färgar håret grönt, klipper tuppkam, drar sitt första halsbloss, får sitt första dåliga betyg, när de tuggar penna medan de lyckas på nationellaprov i alla ämnen, hjälper en kompis eller när de bjuder en lärare på kaffe. Varje dag kommer det gänliga tonåringar och kramas. Vi lärare är en motpol mot föräldrarna. Vi är en vuxenvärld som finns och stöttar. Hur kan man inte älska sitt jobb som lärare?

Dottern hade fått en migränattack. Med rätt medicin så löste sej det och vi hann till kören, judon och fotbollen. Min största dagslycka idag var vid middagsbordet när jag och tjejerna fick till ett djupt och kärleksfullt samtal. Det goda samtalet. Där frågor och svar var noga avvägda. Där sanningar kom fram och där leendena var varma, försiktiga och uppriktiga. Jag ville aldrig att stunden skulle ta slut. Inte tjejerna heller. Men klockan tickade på och sängen ropade. I morgon har jag tid att både försöka göra ett bra jobb ven denna dag samt att umgås familjemys med min familj. Nu ska jag sova!