Promenad

Bobbo o jag i februarisolen. Därbakom kommer en häst.

Igår tog jag på mej min sköna stegäknare och lyssnade till det härliga tickandet när stegräknaren räknade på. Pluto var helt förvirrad när Bobbo inte var med och ville knappt lämna min sida. Men han haltade åtminstonne inte! När jag sedan gick med Bobbo slog det mej hur olika de är när vi är ute och går. Pluto studsar lite framåt, kommer tillbaka, går vid min sida. Jag får ge frikommando igen och då studsar han lite framåt, kommer tillbaka och går vid min sida. Bobbo däremot han är mer självständig och näsan är hela tiden påkopplad. Han fastnar på fläckar, springer och kissar och är medveten om mej lite sisådär omedvetet hela tiden. Han är mer upptagen av sitt eget. När vi går tillsammans härmar Pluto Bobbos beteende och springer och nosar. Det är kanske ett tecken på att jag måste gå med dem en och en lite mer! Jag filmade faktiskt deras olika sätt med mobilen och lade på lite sköna salsarytmer. Kolla in själva vettja!

Men hur gick det med stegräknandet? Jo hela tiden så upphörde tickandet och när jag varit ute i 2 timmar så hade räknaren bara kommit upp i 4000 steg. Vilket jag vet INTE stämmer. Min stegräknare som jag varit så glad åt, är trasig! Jag hade faktiskt en sörjestund åt det faktumet. Jag gillade den jättemycket! I morgon börjar ju tävlingen och jag fick helt sonika åka och köpa en ny. 

Min nya räknare

Jag valde en som man kan hänga runt halsen eller i fickan. I dag ska jag testa hur många steg det blir med den nya räknaren. Den här räknar ju dessutom antalet kalorier. Jag undrar om den känner av de enorma backarna vi har här runtomkring! 

En seglare ute på isen

Hursomhelst är det underbart att gå här i omgivningarna när solen är på så strålande humör. Jag var på väg att gå över sjön på vägen hem, men vågade inte riktigt pga plusgraderna som varit i några dagar. En seglare var dock ute och gled på isen. Jag älskar verkligen vår lilla by!