Lördagstävling

Att se över 80 ungar värma upp samtidigt är alltid en upplevelse!

Vår judoklubb anordnar Pokaljakt flera gånger om året. Det är en tävlingar som barn och ungdomar från alla möjliga delar av landet deltar i. För varje start får de 30 poäng och sedan adderas de poäng som man lyckas erövra under matcherna. När man lyckas komma upp i 100 poäng får man en pokal. Nästa steg är 300 poäng. Mina två stora har lyckats få sin första pokal. Lilla N har varit för liten för att få vara med.

Stora N kämpade hårt och fick en del smällar.

I går var vi på plats i judohallen igen. Det var dags för Lilla N;s första pokaljakt. Mittimellan N tävlade första gången på ett halvår och Stora N hade en skada efter att en kille på skolan dragit en ishockeyklubba över örat på honom. Men vi var där, vi vägde in och alla tre kom med i varsin grupp. Det blir ju inte många steg man tar en dag som denna. Man sitter mest på knä och peppar, brottas lite, filmar, skriker, hejar och fotar ( inte bra för en som är med i stegtävling, just saying....). Ungarna gjorde sitt allra bästa och Lilla N var utan tvekan den minsta i tävlingen. Men hon var lika glad för det och kom strålande tillbaka efter att ha blivit kastad som en lite trasdocka och förlorat alla sina tre matcher. De två stora gick en varsin oavgjord och förlorade två matcher var. Men Mittimellan N hittade tillbaka till glädjen och Stora N var lika lycklig som alltid efter sina matcher. Deras glädje kan jag leva på. Jag älskar att vara en judomorsa, en cirkusmamma och fotbollsförälder. Jag älskar att se mina barn i rörelse, jag älskar att se lyckan i deras ansikten. Visst blev det en tråkig dag för hundarna, de fick vara hemma och ingen längre promenad orkade jag med när vi kom hem. Och visst blev antalet steg så pinsamt låga att jag inte vågat rapportera det, men det tog jag igen idag! Däremot fick jag en heldag med mina barn och med andra trevliga sportföräldrar. Dessutom fick vi ju se Nathalie vinna sin första pokaljakten match! HÄFTIGT!