Vill mycket

Jag vill, jag vill, jag vill så mycket. Jag vill så mycket att jag blir stressad av allt som jag säger ifrån om som jag ändå vill göra. Jag vill göra, men vet ni vad.... jag orkar inte. Det är inte så att jag känner mej trött som jag gjorde förra året. det är mer att jag känner av den negativa stressen. Jag far runt och inget händer och känner mej hela tiden jagad. Eller, så känner jag ju inte nu, eftersom jag säger nej till så mycket. Men nu känner jag mej lite smått stressad av det. Att jag säger nej. Eller ska sanningen fram så säger jag inte ens nej, för jag blir inte riktigt tillfrågad längre. Men jag får höra om saker jag vill göra, men som jag avskriver, för att jag inte ska bli stressad. Och så blir jag stressad över att jag inte kan.... Helt sjukt? Ja.

Idag var jag och sonen på den nya träningstiden i judo. Samma tid som jag senare kommer ha lydnadsträning på. Hur ska jag få ihop det? Sedan stressade jag hem och lämnade sonen för att åka ner och träna själv. Mitt första grupp pass i år. Det var så jobbigt och samtidigt jätteskönt att träna musklerna och kondisen. Jag kunde konstatera två saker. Jag är bättre på löpning! Vi sprang många varv runt salen och jag blev inte ens trött. Löpträningen i somras har gett utdelning! Jag kunde även konstatera att att min magmuskler är icke befintliga! Jag behöver verkligen det här! Jag behöver verkligen träna!

MEN.... de har tävlingsträning i ridhus på måndagar i lydnad. OCH det är agilityträning i ridhus på måndagar. Jag vill gå på allt! Mest lockar agilityn om jag ska vara ärlig. Men jag behöver verkligen träna. Men agility är så kul och det blev så lite förra året. Det drar i agilitytarmen. Men tänk om jag kunde få lite tips i lydnaden nu..... men jag behöver verkligen träna min egen kropp. Men det behöver hundarna också. I agility tränas ju både människa och hund........ men jag behöver verkligen träna lite tuffare....   jag så där håller det på i mitt huvud.

Egentligen rusar jag runt så mycket i så många olika konstellationer att jag egentligen inte är närvarande någonstans. Jag gästspelar överallt. Tittar förbi, morsar lite och känner mej utanför överallt. Nu får jag se hur det blir nästa vecka. Skulle vara kul att faktiskt få till ett agilitypass. Veckan efter börjar jag skolan igen. Så då blir det inget med inget. Jag saknar att vara en del av agilitygänget. Vill också vara inkluderad. Jag vet att det 
ligger på mej. Men som sagt. Jag gästspelar lite överallt och är inte riktigt med någonstans. Men jag hinner rätt mycket och får massor av roliga stunder i livet. Och min bas, mina barn, mina hundar och Marcelo de finns här hos mej, nära, nära hela tiden. De delar mina gästspel och i den bemärkelsen är jag aldrig ensam. Att skaffa familj är det bästa jag gjort. Mitt yttersta mål är att göra det jag tycker är kul, att inte tappa orken och lära mej att hantera stressen.

Nu ska jag duscha efter det jobbiga passet och sedan hoppa i bingen, för sömn är ett av det viktigaste.