Fotträning

Igår hade jag sånt träningssug. Helst ville jag träna agility, men det är ju lite svårt helt själv utan inomhusträning. Vad jag verkligen behöver få till är fotgåendet ( förbenta Ingela, hon har fört in ett nytt tankesätt och nu är jag inte längre nöjd över att hundarna bara går fot. Nu börjar jag tänka att träningen ska leda till höga poäng. Helt underbart, men besvärligt för en lat hundägare som mej). Pluto går i dubbla spår, dvs att bakbenen inte går rakt bakom frambenen. De går liksom i ett ytterspår jämfört med fram. I lydnaden kanske man kommer undan med det lite grann men i HTM blir det icke godkänt direkt. Så det finns två anledningar till att jag vill få bukt på hans fram- och bakben. Problemet är att jag inte riktigt ser själv när han går bra och när han inte gör det. Jag hamnar liksom i den där onda träningscirkeln som jag var i för ett år sedan, jag kommer inte vidare, Kan inte tänka utanför ramarna. Ändå har jag sprängt de gamla. Men jag fastnar ändå. Jag skyller på kylan, på isen, på snön på belöningsplaceringen och allt annat. Vad det än beror på ( mej såklart) så kommer jag inte riktigt vidare. I går tog jag sonen och lämnade sjuklingarna ( tjejerna och trött pappa) hemma för en lång promenad med hundarna. I början var Pluto jättekartig och gick med svansen högt i skyn. Inne i vår grannby stannade vi vid fotbollsplanen och tränade dirrigeringar med Bobbo och fotplaceringar med Pluto. I slutet bad jag Stora N att filma oss så att jag kan se hur han går. Jag ser ju inte Pluto med stora tjocka jackan. Grymt irriterande. Vad som är roligt är dock att Pluto försöker och försöker. Han ger inte upp, och det gör inte jag heller. Nog ska vi väl fixa att starta trean till augusti! Det är 8 månader kvar. Då borde Ingela fått ordning på oss! 

Vad jag vill att Pluto ska göra är att gå med huvudet vid min höft. Jag vill att han ska titta upp på mej och gå rak i kroppen bakåt. Det betyder att benen går i ett spår efter varandra. Redan när han sitter så ser man att han är som en banan i "överkroppen". Han är fortfarande lite för långt ifrån mej för att jag ska tycka att det är optimalt, men steg för steg har jag jobbat in honom närmare min sida. Han tycker det är lite otäckt och jag måste respektera och övervinna hans rädslor. Inte kräva lydnad. Samtidigt älskar han att träna och är otröttlig. Så här såg det ut i går efter ca 20 minuters traggling.

När vi gick hemåt var inte Pluto lika kartig. Jag tror han började frysa, men han fick ingen köldkramp och han skakade inte. Hundarna fick en rejäl promenad och vi var ute i 2½timmar. Det är lugnare mellan grabbarna igen. de har krockat flera gånger och hamnat i situationer som de förr har blivit spända och rykt ihop om. Men sista dagarna har det varit lugnt och efter gårdagens promenad har de sökt lite tröst i varandra. Bobbo är lite harig och rädd här hemma sen snön rasade nerfrån taken. Jag är är mer avslappnad och har börjat kunna njuta av Pluto litegrann igen.