Fota i pulkabacken

Att vakna till 20 minusgrader en strålande vintermorgon är inte helt fel. Barnen ville åka skridskor, jag satsade på pulka. Att ha en Bobbo är sällan ett bekymmer. Han är bara med och man behöver inte tänka så mycket, men hur skulle jag göra med Pluto? Han har kort, tunn päls som inte ger så mycket värme men också tassar som lätt ger köldkramp. Jag funderade länge och väl hur jag skulle göra. Tillslut satte jag på honom täcket och han fick följa med ner till sjön där vår lilla men intensiva pulkabacke ger kittel i magen. 

Finare kille är svår att hitta!

Hundarna fick apportera och söka i snön efter leksaker medan barnen åkte. Jag hade med mej kameran och tog 300objektivet. Jag älskar att fota med min Canon! Speciellt med 300objektivet! Solen strålade hundarna arbetade ungarna åkte pulka och jag fick ägna mej åt min stora 
passion, fotandet. Det  är inte ofta längre som jag försöker ta bilder på riktigt. Ofta är det med mobilen eller nån av de små kamerorna. Jag blir nämligen så ledsen när jag inte har tiden eller möjligheten att ägna mej åt hantverket fotandet. Att knäppa bilder är okey men att fota är kärlek! Hundarna var glada över att få sträcka ut och jobba lite hårdare efter två dagars stilla promenerande. 

Pluto är också fin! Och han klarar kylan riktigt bra!

Hundarna sprang med när jag åkte ner, ystra av glädje!

När jag väl lade ifrån mej kameran och själv började åka så blev det full glädjeyra när hundarna sprang som galningar upp och ner för backen allteftersom jag åkte ner i svindlande fart. I 
närmare två timmar kunde vi vara ute och njuta av det underbara vintervädret innan kylan gjorde att Plutos baktass och Mittimellan N;s högerfot blev för kalla. Han pallar mer än vad man kan tro lilla Pluto. En riktig familjeaktivitet som är så lätt att göra och som blir så kul för alla. Hundar, barn och vuxna!