Trött framför trött

Ibland blir det långa dagar. Vi åkte hemifrån vid sju i morse. Jag kom hem från sonens fotbollsträning vid tjugo är sju på kvällen. I dag var vi märkbart slitna hela familjen. Det var först då jag reflekterade över att våra onsdagar håller på non-stop i över 12 timmar. Lustigt att vi inte märkt det förut! Nu är klockan snart åtta. Mat finns i magen, tack vare att sambon fixat maten innan jag kom från jobbet. Stora N har precis duschat och nu ska de gå och lägga sej. Jag väntar tills alla tre slocknat, sen tar även jag natt. Marcelo är och tränar. Ska bli skönt med några minuter helt själv. I morgon väntar ännu en lång dag. Mitten av veckan är faktiskt ganska tuff. Har aldrig tänkt så förut. Men när man måste upp tidigt, ut med hundar, lämna barn, jobba, hämta barn och hundar, till träningar med ungarna, träna jyckarna, hem laga mat, umgås med barnen en stund, natta, gå kvällspromenaden, köra ett träningspass med i huvudsak Pluto, blogga lite och sedan komma i bingen och mysa med Marcelo, ja då blir det ju en del när man räknar upp det. Men jag väljer ju det alla dagar i veckan framför att ligga på soffan med dålig rygg eller enorm trötthet. Så jag är glad att jag är så frisk som jag är. Så att jag kan vara lite slut i mitten av veckan.