Translate

torsdag 10 november 2011

Host, host

Lilla N i vänrummet på sjukan. En av alla oräknebara besök
När andra plockar fram näsdukar, näsdroppar och lite alvedon får vi i vår familj plocka fram kortison, receptbelagda hostmediciner, inhalatorer, raggsockar och halskragar. Vi blir inlåsta i huset, kan inte vistas ute, minsta kalla luft kan innebära katastrof och dagarna passerar, en efter en....... efter en efter en. Paniken kommer, måste tillbaka till jobbet. Men vi fortsätter vara inlåsta. När andras barn blir sjuka så blir de dåliga. När min minsta blir dålig är det en never ending historia som börjar. 


Nu har hennes hosta börja ta fart. Den var som alla andras förut idag. Visserligen har jag plockat fram allt som behövs för att hålla hennes luftvägar öppna, men hon var liksom sjuk som alla andra. Idag var det haloween promenad med grillning i Stora N;s klass. Vi var ute på idrottsplatsen och bjöds på avhuggna fingarar, lysande spöken och läskiga skelett. Det grillades korv och busades en hel del i mörkret. Tjejerna var glada över att få komma ut en stund. De har varit hemma sedan Mittimellan N fick feber i måndags. Tyvärr började hostan med stort H i bilen på väg hem. Trots trippla kläder. Nu ser jag hur hela nästa vecka seglar iväg. Jag ser natt sömnen flyga sin kos. Jag ser framför mej en blek, tunn liten flicka hosta så vi får torka blod. Jag ser framför mej hur hon om ett par dagar kanske kommer gråta varje gång hon rör sej, eftersom hennes kropp hostat sönder halsen och allt gör ont, ont, ont. Min lilla tös. Vi är inte där än. Men jag vet hur det kan gå. Har varit här i fler år i sträck. Förhoppningsvis kan vi stävja det hela genom att massivt mota Olle i grind. Jag hoppas vi lyckas. När vår tjej blir sjuk är det i värsta fall sjukhus som gäller, övernattningar, andningsmasker och litervis med mediciner. Men det är i värsta fall. I bästa fall blir det inte värre än såhär.


Jag läser med stor sorg i hjärtat hur min kusins dotter, lilla Lina går igenom samma kamp som jag gjort med två av mina barn. Hostan, mediciner, inhalatorer, feber, sömnlösa nätter och månader, månader av sjukdom som aldrig ger med sej. Varje människa som snorar i ens närhet hatar man. Man vill inte ha bakterierna, inga virus inga baskilusker. Man vill bara att ens barn ska blir frisk. Frisk och glad. Man vill sova samtidigt som man lider med ens lilla som kämpar och kämpar med sin sjukdom. Camilla får avstå att jobba, huset som i somras översvämmades har inte blivit klart, min kusin Totte som skadat ryggen i sin kamp att få tillbaka ett sovrum och mitt i allt det, en sjuk liten dotter, som inte är sjuk som andra barn. Jag vet hur tuffa nätterna är. Jag förstår deras frustration. Men vad hjälper det? Jag känner samma rädsla när jag hör Lilla N;s hårda hosta från bröstet. Jag hör hur halsens fina slemhinnor spricker, hur kruppen kommer över henne. Men min flicka har blivit större. Lite mer motståndskraftig. Jag vet att det vänder. Det gör inte Totte och Camilla. Lina är så liten och när som helst kan det bli fara och färde på riktigt. Det är aldrig rolig när barnen är sjuka. Men ajg undrar om jag inte föredrar att de blir magsjuka framför det här? Så får ni kanske en bild över hur vidrigt det är att vara mamma till en sjuk liten flicka som inte är som andra.

1 kommentar:

Camilla sa...

Tack underbara Åza för att du är en av de som förstår hur det är att ha ett barn som är sjukt fast inte som andra barn.
DET SUGER VERKLIGEN :(
Lina har en lika dan period som hade förra hösten/vintern när allt började i november. Men nu börjarde tidigare.
Hon är ofta sjuk och det är inget kul. Hon är sjuk längre än andra barn när de tex har en vanlig förkylning pga att hennes astma och allergi.
Denna gång fick hon vara frisk i hela 10 dagar innan det var dags igen för att bli sjuk.
Räkcnar varje dag hon inte har sysmton. För det är en underbar känsla att ha henne frisk ett par dagar.
Sen allt med källaren suger oxå. Vi har inte sovit tillsammans sedna vi var på semester augusti. Så 6 nätter sedan 21/7 har vi delat säng.
LÄNGTAR SÅ TILL ATT VI HAR ETT SOVRUM IGEN OCH KAN SOVA SOM EN FAMILJ!
Hoppas lilla N friskar på sg nu.
Lina är på bättringsvägen men äter dåligt och har feber till och från trots antibiotika. Det är nog ett litet jävla virus oxå oc inte bara bakterier i hennes lilla kropp.
KRAM KRAM