Jag nojjar för nästa termin.

Jag har anmält mej till fler kurser på universitetet. Jag saknar inte att plugga. Faktiskt längtar jag lite efter att det ska vara över. Men eftersom jag undervisar i ett ämne jag inte har läst - engelska, så känner jag att det är ett ämne jag måste läsa upp. Jag vill verkligen inte jobba som obehörig lärare när de nya reglerna kommer. Bara för att utvecklas vidare inom spanskan så har jag även anmält mej till en liten kurs där med. Jag vill bli ännu säkrare, ännu bättre och få mer smarta pedagogiska tips på utlärning. Så om jag kommer in på båda så kommer jag nästa termin jobba ca 90% och plugga 125% det rimmar illa med min vardag. När ska jag hinna allt? Det finns vissa saker som är heliga för mej; barnen och hundarna, träningen och vilan. Ja, jag oroar mej lite, men fixar jag det inte så löser jag det ändå. Kan ju alltid gå ner och plugga halvfart, men då kommer eländet hålla på ett helt år! Kanske är det dags för mej och ett strikt, hårt schema som jag lever efter där mat, sömn, arbete, studier och träningar kommer att strukturera upp mitt liv på ett sätt jag behöver? På nåt sätt kommer jag ju mej inte för att göra allt det där jag behöver. Det finns vissa bitar jag gärna vill ändra på hos mej själv men hittar inte en strategi som håller i längden. Det funkar ett tag. Sen faljerar det. Det är kanske en hård struktur runt mej som behövs. Jag minns med viss rysning året då min dietist satte mej på minutöst schema med sömn, mat, motion och arbete. Huuuuu..... men det är några år sedan, kanske det kan vara annorlunda den här gången?

Vi får se när antagningsbeskedet kommer. Då som först kan jag göra en plan fram till sommarlovet. I sommar ska jag vara ledig och umgås med barn och hundar dygnet runt. Vi ska slappa, gå på simskola, göra några resor, tävla och ha det himla mysigt dygnet runt. Nu får vi nöja oss med de timmar vi får morgon och kväll. Nu kommer en trött Liten N och vill kramas. Så då ska jag göra det!