Pluto 1 år idag, tror vi

På lilla berget hemma på tomten

Pluto, vårt lilla yrväder fyller ett år idag, om vi får tro papperna vi fått. Så vi kör på det. Ett år. Steget från valp till unghund, bara på en dag så där. Jag har sagt det förut och säger det igen. Om folk visste hur enkelt det är att ha en staffe skulle fler ha dem. Synd bara med skärpan, som många inte klarar av. Jag vet inte ens om vi klarar av den. Därför har vi strikta regler för vår lilla dogge. Inga kamplekar, inte skaka på huvudet med nåt i munnen. inte buffa, inte leka för hårt, varken med hundar eller människor, inte gå på, utan alltid lämna plats. Enkla regler kan tyckas, men vi kämpar fortfarande med en del av dem. Speciellt artigheten. Hundar artiga? kanske en del tycker. Jo men det är de faktiskt. Pluto med både staffe och rottis i sej har lite som talar emot honom. Han satsar på att bita mot nacken under bus. Han stöter omkull med sin nos och med ett litet ryck med nacken när han har en leksak i munnen så ser man att saken är dör. Bruten nacke. Så vi bär försiktigt, inget skaka och vi leker genom att springa och slå med käftarna, inte bitas. Med andra ord uppfostras han som en tollare. Mycket apportering, sök och att kunna arbeta i grupp. 

Paketöppning

Hemma är han en filbunke. Han ligger i sin säng och sover. Kollar läget ibland, skäller om det kommer nån men hälsar knappt. Barnen spelar upp honom och då lyder han deras önskningar genom att ställa sej över dem och nosa dem i halsen. De skrattar så de kiknar. Spelar ingen roll om vi ahr tio ungar i huset, han sover ändå. Varje morgon ligger Bobbo och Pluto och käftar lite, drattlar omkull, rullar och låter som sagodjur. På promenader håller han sej nära mej, struntar i människor och tittar nyfiket på andra hundar.

Hopp, skutt o bus. Precis som en ettåring ska vara.

I dag på hans dag firade vi med en härlig morgonpromenad. Inte så lång för jag hann inte. Men lite drygt en timme spenderade vi runt Vrinnevi skogen, på bergen och i Klingaparken. Lite hjärnjumpa med staketövningen och miljöträning i lekparken där rutshkaneåkning och lekhus klättring stod på agendan förgyllde morgonen. Det var riktigt härligt i solskenet, de tomma gatorna och den friska luften. På eftermiddagen gömde jag godis bland veden, under stenar, uppe på berget, inne i blåbärsriset, i gungorna och på andra finurliga ställen. I över en timme var hundarna ute och sökte och letade efter godbitarna här ute på tomten. Vilken fart han hade. Och det är så roligt att se att han fattat grejen. I somras letade han och fann det som var rakt framför näsan. Uthålligheten och lusten är så mycket större i dag än för några månader sedan. Självklart firade vi med fika på golvet, tårta, presenter och skönsång. Pluto var med på galoppen. Han fattade inte varför och såg konfyst ut, men han var på! presenterna ville han dock öppna i ensamhet i sin säng. De små tuggbenen var bäst. Men det var inga problem att ta dem ifrån honom. Lite fick han faktiskt dela med sej till Bobbo! Nu på kvällen har det varit grisöron och mys. På söndag blir det kalas med föremålssök och promenad. Jag tror nog han känner sej välkommen!

Jag kommer alltid till dej matte!