Translate

söndag 30 december 2012

Bobbo 10 år

GRATTIS BOBBO BUS!
I går fyllde Bobbo 10 år. Vi hade kalas här hemma med favorit mat och en heldag med familjen. Jag valde att låta Bobbo få göra det han tycker allra mest om. Att vara tillsammans med oss, och dagen till ära delvis utan Pluto. 

Här tränar vi markeringar

Vi stack iväg ner till sjön och körde apportering med dubbelmarkeringar. Sedan åkte ungarna pulka och Bobbo jagade dem långt ut på isen. Efter lite enkelmarkeringar tog vi en promenad tillsammans i det snöiga landskapet. Jag vann ju en orange dummy i julhazarden för ett tag sedan. Den använde vi idag. Och som Bobbo älskade den! Aldrig har han apporterat saker 
medan vi promenerar. Han har saken i munnen några minuter, sedan spottar han ut dem och går vidare. Den här släppte han inte! Han var som ett litet barn som nyss upptäckt en favoritleksak. Det var helt underbart att se! Lite pulka fick han åka och vi lekte en hel del tillsammans. När vi kom hem blev de skönsång, paketöppning, favoritmaten och en hel del mys. 


Den här dagen har jag fasat för i två år. Dagen då Bobbo fyller tio år. Medelivslängden på en tollare ligger runt tio år. Nu är han där. Allt från och med nu är bonustid. Men jag måste erkänna att när dagen nu väl är framme. Nu sitter jag här med tioåriga Bobbo, så är jag inte lika gastkramande rädd. Bobbo är pigg, alert, mår bra, lugnare, nöjdare än vad jag kunnat hoppas på. Bobbo är en gentleman ända ut i fingerspetsarna. Han är inte lika snabb på att plocka upp nya inlärningsmoment, han går lättare upp i stress när vi ska träna tricks, men han är fortfarande lika säker på allt det som vi tränat genom åren! Han är inte lika sugen på att leka med andra hundar längre. Däremot är han en ganska gubbsjuk herre numera som tycker att tikar ska användas på 
ett sätt, annars kan det vara. Så jag låter bli för många hundmöten för hans egen skull. Tio år med Bobbo. Vilken resa vi har gjort tillsammans. Han och jag. I alla lägen. Varje dag. Tillsammans. Jag har tillbringat mer tid med Bobbo än jag gjort med Marcelo. Han är mer än en hund för mej. Han är verkligen mitt barn. På riktigt. Jag älskar Bobbo på samma sätt som ungarna. Mina ögon tåras och hjärtat fylls av känslor när jag tittar på hans grånande nos, hans lite tröttare kropp och den glada svansen. Jag älskar dej Bobbo. Mer än någonsin. Och jag ser fram emot de kommande åren tillsammans då vi ska göra alla de saker som du älskar! Du och jag. Hela tiden!



En tollare ska vara kompakt och kraftfull, utan att förlora sin smidighet och snabbhet. I arbete har den ett snabbt, rusande sätt och är en stark och skicklig simmare - en outtröttlig apportör, som inte tvekar när den uppmanas till arbete.
Tollaren är, som sagt, en mycket självständig, intelligent och ofta envis hund som kräver mycket av sin förare. Den som inte känner till tollarens karaktär och temperament kan bli förbryllad och till och med avskräckt i sina försök att träna en av dessa hundar. "Behandla en Tollare som en Labrador eller Chesapeake och du står där med en åsna" lär James B Spencer, en internationellt känd expert på retrievers, en gång ha sagt.
Tollaren är alltså ingen "latmanshund". Den som inte är beredd att ägna mycket tid åt sin hund, inte bara genom promenader, utan även i form av mental stimulans, bör se sig om efter en annan ras. Om du däremot är intresserad av att arbeta med din tollare och lägga ned stora delar av din tid åt hunden, kommer du att få en utomordentligt trevlig familjemedlem och kompis som länge kommer att förgylla din och din familjs tillvaro.

1 kommentar:

Linda, Inez, Drömma sa...

Grattis Bobbo-bubben!
Hoppas ni får många år till med varandra.