Tio tankar om livet: Tio år med Bobbo Bus

söndag 30 december 2012

Tio år med Bobbo Bus

Jag har haft turen att få världens bästa Bobbo. Jag köpte honom för femmor som jag sparat i två år. Jag träffade honom första gången när han var 11 timmar gammal och bodde hos uppfödaren mer eller mindre ett par gånger i veckan. Bobbo följde med mej in i affären, nersmugglad i väskor. Han var med mej överallt och han äger mitt hjärta på samma sätt som mina biologiska barn gör. Här är några bilder från de senaste 10åren.

Jag är nybliven mamma till en ljus och knubbig tollare. Här visar jag upp honom för Marcelo första gången. Bobbo är fyra veckor.

Mamma Snöret valde mej. Och jag fick vänta. men tillslut kom valparna.
Bobbo är den ljusa, tjocka längst till höger

Bobbo som liten valp. Det var han och jag från början. I slutänden valde jag mellan två valpar. När jag viskande frågade den andra valpen om han var min, svarade han nej. Bobbo däremot svarade ja. Låter det flummigt? Tycker jag med, men jag valde att gå på det ändå. Sedan har det varit Bobbo och jag i alla lägen.

När Bobbo kom hem till oss var vi i stallet varje dag. Hästarna var inte
så intressanta, men kossorna var det bästa Bobbo visste! Varje dag, samma lek och
kossorna tog det med ro!

Som valp ställde jag ut honom några gånger. Rebbe var oxå med. Han vann lite
men har aldrig varit en stjärna. Officiellt har han aldrig blivit utställd.

Jakten har varit ett stort inslag i vårt liv. Helt plötsligt var frysen full med döda kråkor och duvor. Här tar han trut första gången, 4 månader gammal. Tyvärr blev han skottberörd som 1åring och vi har inte tävlat officellt. Men inoff har han blivit godkänd, trots skotten. Apporteringen håller vi fortfarande på med varje vecka.

Med Bobbo är det alltid full fart. Han har haft så mycket energi hela livet och det har ställt höga krav på mej att aktivera honom mycket och ofta. Lydnad, jakt, sök, agillity och freestyle är de grenar vi tränat regelbundet och på tävlingsbanan har vi skördat framgångar och fått bakslag. Men Bobbo gör alltid sitt bästa, men är tydlig med vad han vill och inte vill. Han är min första egna hund från början. Han har varit min kompanjon, min partner och han tycker verkligen ALLT är roligt!

Det här är Saga. Saga och Bobbo blev kompisar under en inspelning sommaren 2004. Saga är anledningen till att jag tillslut vågade säga ja till Pluto 6 år senare.

Bobbo i sitt rätta element när han gör det han är avlad för; att apportera!

Pluto kom in i vårt liv 2010. Varje dag går vi tillsammans. I ur och skur.
Den här synen är den mest vanliga för våra grannar. Jag och mina hundar, tillsammans, gående.

Här är järngänget. Vi som alltid tränat tillsammans. Bobbo och Ella, lika gamla och så lika på många sätt, samt Ella och Pluto. Även om vi inte träffas lika ofta just nu är det våra fyra jyckar som IS THE THING!