En snöig morgon

Som det har snöat i natt!!!! Jag älskar snö så det gör ingenting, men bor man på landet, som vi gör, med höga backar vart man än tittar så är vi oerhört beroende av snöröjning. Marcelo skulle åka till jobbet nu vid 5.30 och då såg vi inte ett spår av nån plogbil. Han fastnade såklart... Det betyder att jag vaknade av att telefonen ringer, jag får rusa upp med min krokiga rygg och bubbliga mage, drog på mej ett par jympa byxor och konstaterar att jag ser inte ut. Snön ligger i drivor i fönstren!!!! Sån tur var så satt han inte så farligt fast. Jag kunde hjälpa honom sista metrarna från tomtgränsens och ut på vägen. Med god fart lyckades han ta sej uppför backen och försvan runt krönet. Då släppte jag ut hundarna...... Bobbos ben försvann helt i snön. Det har kommit så mycket snö att han fick hoppa som en kanin. Jag skämtar inte. Han hade snö en bit upp på magen! Nu hoppas jag verkligen att plogbilen hinner åtminstone ett varv runt oss innan det är dags att skjutsa sonen till skolan. Han somnade med mantrat att han var tvungen att vakna tidigt så att han skulle hinna i tid till skolan för att få åka på bio med klassen. Jag kommer inte uppför backen med den snömängd som är nu. Halvägs, sen kommer jag fastna. Har gjort det förr...... Min erfarenhet är också att vår väg är den som de plogar sist i området..... Nåja, om ett par timmar får vi se. Tills dess ska jag slå bort snön från fönstren och se hur grannarna klaras sej i den djupa snön och branta backen.....