Hundarnas jul

Julaftonsmorgon vankades med härlig förväntan, glada barn  och ystra hundar. Traditionen bjuder på sök-träning och nu är jag väldigt tacksam över att ha tre villiga figuranter här hemma. Så vi klädde på oss och gick ut i skogen. Jag kommer ihåg när Stora N föddes och Jonna alltid skämtade om att hon längtade efter att han blev lite större så han kunde bli en bra figurant. Och det har han blivit! Våra hundar tar alltid alla figuranter oavsett om det är barn eller vuxna. De kanske inte gör det snyggt men de är 100% säkra alla gånger. Och Stora N har sin del i det. Vi 
tränar inte sök lika ofta längre. Förut var det varannan vecka eller mer. På vårt egna lilla vis. Men senaste åren har det varit skralt med sök. Pluto har alltså inte varit del i vårt söktränande. Utan istället är det bara vi här i familjen som tränat honom. Och det blir ju inte riktigt samma sak. Men han börjar bli bättre! Julaftonsmorgon fick han testa på att söka utan att ha fått någon synretning. Dessutom fick han prova på att ta tre figgar i rad. Ett och två gick bra, den tredje fick jag hjälpa till lite med att gå ut en bit i skogen. Men så lycklig han var när han löste problemet. Bobbo blev ju mystiskt halt härom dagen så han fick ta det lite lugnt, men ca tio lättare sökslag fick han göra. Barnen är duktiga, men tjejerna vågar inte gå så långt ut och Bobbo behöver större utmaningar för att tycka att det är tillräckligt svårt. Den djupa snön tog också lite must ur musklerna på hundarna och det var tre glada barn och två trötta hundar som återvände hem. När mormor och morfar 
kom och lade klapparna under granen var tog det inte många minuter innan Bobbo letat rätt på en av sina julklappar - en grön boll - och tjuvöppnade den!!!! Morfar skrattade och undrade om Bobbo kunde läsa eftersom han valt sin egen julklapp. I vår familj får man inte tjuvöppna klappar! Förbaskade vovve. Och han är ändå äldst bland barnen! 

Pluto har aldrig riktigt fattat den här grejen med att öppna julklappar. Han tittar på paketen, tar dem i munnen och spottar ut de. Men i år var det annorlunda. Det syntes lång väg att han var med på noterna den här gången. Han väntade och väntade på att få öppna sina saker, och när det äntligen var hans tur  kastade han sej över paketen och slet upp den. Även om han inte fick loss allt papper innan han började leka med sitt däck så var det ändå en klar förbättring mot förra julen! Likadant blev det med de andra klapparna. Han öppnade dem till hälften innan han började leka med dem. Så urbotat lycklig han såg ut!

Förra året var det spänt mellan hundarna och jag hade faktiskt tänkt tanken att jag var tvungen att sära på dem när tomten kommit. Men det var hur lugnt som helst. Kanske var det för att de var så nöjda efter sökträningen? Skönt var det iallafall. Pluto deltog på ett sätt han inte gjort förut. Bobbo ligger alltid så självklart i mitten och hjälper alla att öppna sina presenter. Han är med, deltar, ger en puss i förbifarten och jag bara älskar den hunden. Mormor kommenterade dock att hon tyckte att han såg tröttare ut än vanligt, morfar klappade om Bobbo och snäste att Bobbo minsann var en pigg åldring på 70-80 människoår. Trots att han inte tycker om hundar tror jag att han älskar Bobbo. Ingen av dem fick följa med till den chilenska julen. Det har redan börjat smälla inne i stan och Bobbo blir så påverkad. Pluto fick stanna hemma för att hålla Bobbo sällskap. Vi skulle inte bli borta länge eftersom Marcelo skulle jobba på morgonen. Vi kom hem fortare än beräknat. Jag och Stora N blev magsjuka mitt under julklappsöppningen. Jag tror nog hundarna är nöjda med sin jul!