Dåligt samvete för hundarna.

Det är inget roligt nu. Magen är i totalt olag och både jag och Marcelo får springa på toan hela tiden. Han skyller på medicinen, men jag vet inte, jag har ju tagit min sista dos... Inte vill jag vara långt från toalett iallafall... Just nu längtar jag efter att få ta det lite easy. Samtidigt som när jag får en fem minuter över har jag konstant dåligt samvete för hundarna, som inte kommer ut speciellt mycket just nu. Det är ju lite svårt när jag inte kan röra mej längre sträckor med min sneda rygg. Det är stunder som den här som jag funderar på om jag verkligen ska ha hund överhuvudtaget. Alla tycks alltid ha så himla mycket motivation och ork och lust att ALLTID aktivera sina hundar flera timmar om dagen. Jag har inte det. Under nästan tre veckor har jag låtit ungarna sköta den största biten. Jag har kört lite föremålssök och lite apportering på tomten, en o annan promenad lite kortare sträckor har jag mäktat med. Jag är med andra ord en riktigt usel hundägare just nu. Och det tär på det dåliga samvetet. Jag borde....... jag borde...... jag borde......... BLÄÄÄÄÄ!!! Vad jag önskar att jag var frisk och pigg och kunde vara som vanligt.