Translate

onsdag 7 september 2011

Ode till en kusin

Min kusin!
Jag har en kusin. En kusin som är "one-of-a-kind". Hon är så stor i hjärtat och i själen. I många år har hon fattats mej. Men nu har hon knackat på dörren. Hon finns i mitt liv igen. Stark, svag och härlig. Hon får mej att skratta, hon räddar mej titt som tätt. Det som är roligt med min kusin är att vi till det yttre är väldigt olika. Men min far och andra har svårt se skillnad på oss när han ser på gamla kort när vi var små. I bland när jag får syn på bilder på henne eller mej, som stora kan jag i första ögonblicket, när jag ser en bild, undra om det är hon eller jag. Till sättet skiljer vi oss åt. Hon är mer knas än vad jag är. Mer receptiv. Lite vackrare. Ändå delar vi sätt och beteendeen som om vi vore en och samma person. Jag tycker min kusin får för lite uppmärksamhet. Hon borde vördas mer. Uppskattas bättre. Min kusin har många fel. En del brister också. Det finns mycket hon behöver arbeta med för att bli lyckligare och bättre. Men i ärlighetens namn så duger hon som hon är. För mej. För sina barn, för sin familj. Jag skulle vilja orka lite mer. Ha lite mer tid. Göra lite bättre för vår relation. En dag kanske energin, orken finns där igen. Tills dess njuter jag av vår resa tillbaka in i varandras själar.


Idag lider hon av sorg. Hennes sambo lider än värr. Sorg kan inte mätas i smärta. Men jag är glad att de har varandra. Han kan inte få en bättre pelare att luta mot. Att förlora människor som står en nära är en fruktansvärd känsla. Går inte att sätta ord på. Jag vet inte vad jag ska säga. Jag hör er smärta. Känner den, men vet inte hur jag ska besvara. Tänker på er. Kramar er i mina tankar. I verkligheten har jag tre små barn som stör. Tar all min uppmärksamhet. Förlåt för det. Känner mej lite förlamad. Tunneln ni reser i kommer aldrig ta slut. För hur kan man sluta sörja en syster? Men ljuset kommer en dag bli lite starkare. Det kommer göra mindre ont. Men det vet ni. Även om den framtiden känns väldigt avlägsen. Jag är glad att ni har varandra. Tack för att du finns min kära kusin!

3 kommentarer:

Camilla sa...

Neli är helt underbar människa. Det är ni alla på min mans sida. KRAM

Neli sa...

Jag är rörd... tårögd, rösten stockar sig. Jag har läst och läst igen o kan bara säga att det var det finaste jag någonsin hört om mig... Jag vet inte vad jag ska säga om det mer än tack! o det låter så futtigt. Om det är så jag ser ut i dina ögon och kanske andras ögon är jag en lycklig människa! Jag blev så glad, jag må ha mina brister men de är ju en del av det som är jag så det kan jag leva med... men att det fanns så mycket fint att säga... om mig... oj... Jag vet att du har barnen som tar tid, ett jobb som kräver uppmärksamhet, men att du kan lägga tid på att tänka på oss betyder mycket det oxå och jag vet att skulle jag verkligen behöva dig skulle du släppa allt o komma, jag skulle få krypa upp i din soffa o lägga huvudet i ditt knä o gråta i timmar... jag vet att det är så o det gör mig starkare, ger mig ork. Det finns ingen manual för hur man hanterar sorg, eller hur man bemöter sörjande. det bästa är att vara sig själv, prata väder o vind och märka vart samtalet barkar... ibland vill man prata om allt annat än det som gör en ledsen o ibland vill man bara få berätta om personen eller det som hänt. ingen dag är den andra lik, man får ta det som det kommer helt enkelt. Vi älskar dig, och vill båda tacka för det du skrev, det betyder så mycket så du kan aldrig ana! Puss på dig älskade kusin!

Åza Andersson Mägi sa...

Du har alltid en plats hos mej! Alltid!