Att flytta

Haga, mitt första boende

Jag älskar mitt hus, misstag mej inte nu. Men ofta när jag är ute och far tänker jag i termer, undra om jag skulle trivas här? Jag vet inte om det är för att huset vi bor i representerar att vi ska bo här länge. Ända tills vi flyttar utomlands. Men ändå kan jag titta på radhus, små villor, kedjehus och lägenhetsområden och tänka, nej hit skulle jag aldrig flytta, eller jo men här kan jag tänka mej! Här skulle bli bra! I mitt liv har jag flyttat så väldans många gånger. Först bodde jag i en lägenhet på Haga i Norrköping. Men vi flyttade snart in i ett hus ett stenkast från min farmor och farfar. Där bodde vi tills jag blev fyra och pappa drog till sjöss och vi flyttade upp till sjunde våningen i ett miljonområde. Där bodde faktiskt ganska länge innan vi tog flyttlasset, katten och nya sambon in till stan. 

Vårt hus inne i stan

Där var det nära till allt. Droger, sex och rock ´n roll. Huset var så nybyggt att vi var en av 7 familjer som fick flytta in medan de byggde klart resten av lägenheterna i huset. Det var en insatslägenhet. Med ett eget rum till mina nyblivna styvsyskon. Tvättstuga på varje våning. Tre lägenheter delade på den. Det var lyx. Riktig lyx. Så mina tidiga tonår spenderade jag i den lägenheten som hade balkongen mot en arbetsplats för utvecklingsstörda och mitt fönster vette mot Frälsningsarmén. Men vi flyttade igen  efter några år, några gator bort. Tre rum och kök för runt 70 000, om jag inte missminner mej. Mamma bar pengarna i en ica-kasse när hon skulle gå och slutföra affären. Hennes tanke var att en rånare tar väskan, inte påsen. Men hon kom hem med väskan och påsen med pengar var borta och vi flyttade in. Med katten. Sambon också efter ett tag. 

Vi bodde där några år.Jag flyttade ut. Jag flyttade in. Och en dag drog jag. Då blev det ett nytt miljonområde i ett område överbefolkat av invandrare. Några månader bodde jag hos mina svärföräldrar innan jag fick en ny styvmamma när pappa lämnade sjön och skaffade bostad mitt i mellan allting. Men jag blev äldre och skaffade egen lägenhet tre år senare. Min första lya. En etta. Underbar. Jag behöll lägenheten när jag två år senare åkte upp till Stockholm för att pröva lyckan. 

Så kungligt bodde jag inte i STHLM!

 Nu blev det alla möjliga typer av boende i huvudstaden. En vedbod i Märsta, ett radhus i Gustavsberg, en båt på Söder Mälarstrand och till slut en en porrklubbs ägares etta i Bromma. Dock utan ägaren själv i lägenheten.Vet ni hur svårt det är att få tag i lägenheter i Stockholm? Då skulle jag ha haft nån som hjälpt till att skaffa bostad! Utan svarta pengar på sidan av. Men var skulle jag få de tillgångarna ifrån? Priserna kan vara hutlösa. Huvudstaden är lite annat än sköna Östergötland. Jag gjorde mej av med min första lya när jag fick chansen att "typ-flytta ihop" med Marcelo i min farfarsfars gamla torp. Ett enormt renoveringsarbete påbörjades och avslutades med kraschen som förändrade våra liv. Marcelo låg på sjukan, jag jobbade i Stockholm. Det höll inte. Jag lämnade huvudstaden och porrettan. Kom hem, skaffade barn. Blev på tjocken igen  och började vår jakt på ett eget hus. 

Hemma. På G att bli riktigt fint.

Vi hittade vårt hem. Vi köpte hus, genom en tafatt gammal mäklare.  Huset var för kallt. Marcelos drömmar för stora. Så vi röjde tomten. Dränerade och byggde ett nytt hus på tomten. Vi rev det gamla och nu bor vi här. I vårt nybyggda hus. En lång resa genom olika boenden. Kanske sitter rastlösheten kvar lite i mej. Men jag vill inte flytta. Men drömma lite kan man ju.....