Klockan sju satte jag tjejerna och hundarna i bilen. Vid halv nio var vi framme. Vid elva startade Bobbos och min klass. Sedan blev det en 7 (sju!) timmar lång väntan på nästa start. Det var INTE kul! Ryggen värkte och ögonen ville bara sluta sej. Så två gånger lade jag mej och susade med hundarna i tältet en stund. Det var en nödvändighet om jag skulle orka köra hela vägen hem på kvällen!
Tjejerna hade inte kul. Men handla fick de göra själva en gång. Höjdpunkten på dagen! Godis blev det såklart. |
Bobbo, min stolta stjärna var jätteduktig. Pluto var en dröm! I början av säsongen hade Pluto väldigt svårt med passiviteten. Det är ett minne blott. Han lägger sej självmant i tältet, lös, sover, tuggar på en pinne och slappar. I går kom jag på mej själv att lämna hundarna lösa i tältet när jag sprang för att hjälpa Lilla N vid bänken 60 meter bort. Det var först när jag kom tillbaka som jag kom på mej själv. För någon månad sedan var jag tvungen att dra med mej Pluto överallt. För annars hittade han alltid på nånting. Nu börjar han bli som Bobbo. HÄRLIGT! Mer positivt med den jycken var att jag tränade honom på framhoppningsbanan ( tre hinder efter att jag tjatat till mej det) så lyssnade han på min handling. Det var jätte skoj. Sista tiden har jag mest tränat framåtdriv, med blandat resultat, alltså att han ska ta flera hinder i rad utan att ha stöd av mej. Men nu var han med ( med vida bågar efter hindren), lyssnade och tyckte det var megaskoj. Det bådar gott inför vårens inofficiella tävlingar!
På tävlingsplatsen hamnade jag bredvid ett gäng med brudar som jag störde mej på. Kan inte sätta fingret på vad. De var varken trevliga eller otrevliga. Bara störiga. Men jag släppte det efter en stund. Utöver det var det en enda kotte jag kände vagt från freestyle workshopen på platsen. Men ungarna höll mej sällskap med ett ständigt tjat, gnäll och sura miner. Banorna var dock roliga. Ni hör ju. Det låter inte precis som jag hade "the time of my life"........
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar