Jag skriver igen!

Jag har börjat skriva igen. Det var länge sedan något skönlitterärt kom ur mina fingrar. När jag var yngre skrev jag jämt. Jag har pärmar fyllda med halvklara noveller, färdiga små kortberättelser och storslagna bok idéer. Men så tog berättandet slut. Karaktärerna försvann, de ville inte längre berätta om sina liv för mej. Istället blev mina papper fyllda av rapporter, skoluppsatser, akademiska analyser och till slut en magisteruppsats. Mycket kan man säga om det, men så särskilt kittlande för fantasin är det inte att brottas med vetenskapliga begrepp och analysmetoder. Men så har jag gjort några försök under åren att attackera en berättelse som aldrig blev klar. Men det blev inte heller bra. Men nu i veckan kom hon tillbaka under ett nytt namn, samma historia och hon vill få den i tryck. Jag berättar hennes historia nu. Det är inte helt smärtfritt. Lite får jag kämpa, för jag vill vara sann mot den forna idéen. Men samtidigt hänförs jag av att kunna skriva igen och är villig att låta berättelsen ta mej dit vi hamnar. Den här gången vill jag inte att historien ska dö. Mitt mål är att skriva 10 sidor i veckan de närmaste 10 veckorna. Sedan får vi se var vi är. Det är en lång väg att vandra och vi ska igenom ganska många passager Emma och jag. För det är det namnet hon gett sej själv den här gången. Kanske kommer det att ändras. Jag gillade när hon var en Sandra. Om vi förhandlar kanske hon kan heta det igen, min huvudkaraktär. Att skriva var mitt livsexir när jag var yngre. Men det är så många sidor jag tappat hos mej själv, skrivandet, fotograferandet, naturmänniskan i mej.... Jag vet inte om jag vill ha tillbaka alla delarna. Jag är rätt nöjd över att delar hos mej har tappats bort på vägen. För att överleva gäller det att ha kort minne..... iallafall om man levt som jag har. Jag kan inte påstå att jag kommit in nåt flow än. Men när historien hittar ut flödar den på. Jag måste bara få till meningarna i början. Kommer inte det sitter jag och stirrar på skärmen. Just nu är vi lite osams om vilken hundras som kusinen Lina ska ha. Hunden har inte nån större roll i dramat, men den är en viktig länk i historien. Eftersom vi inte kommer överens har jag än så länge vägrat skriva hur den ser ut. Emma hämnades genom att ge Lina två hundar. Så nu är det lilla problemet dubbelt. Från början var det en bearderocollie, och jag har gått med på att ändra hundras. Men det ska vara en större hund, Emma vill ha en liten hund. En vit hund, propsar hon på... vi får se vad det blir tillslut. Jag är bara lycklig att Emma/ Sandra är tillbaka. Även om hennes resa är lång och smärtsam känner jag en tillfredsställelse att få skriva ner hennes berättelse. På två dagar har jag fått 8 sidor gjorda. En övergång är inte smidig så den måste skrivas om, men det som händer kan berättas så det får jag jobba lite på. Men jag skriver! Jag lever!