lördag 3 november 2012
Nattligt skrivande
Marcelo undrade om jag hade vänt på dygnet när han vaknade vid fem i morse och hittade mej skrivandes vid datorn. Min bäbis vill komma ut. Jag måste skriva. Jag har så mycket att berätta, vill komma vidare, komma till själva poängen. Även om det känns som om texten flyter på så blir jag förvånad över att sidoantalet inte är mer. Jag har hunnit med mina tio planerade sidor. Är uppe på 15 sidor på tre skrivtillfällen. Men det känns som jag skrivit så mycket mer. Jag längtar efter att få testa min berättelse på andra människor. Jag vill att de ska läsa för att jag ska få feedback. Jag hamnar så lätt i mitt eget berättande så att jag inte riktigt kan läsa det som faktiskt står. Men än så länge har jag skrivit för lite. Berättelsen har inte satt fart ännu. Jag är så sprudlande glad för det här!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag anmäler mig genast till att vara "testpilot" den dagen då du vill/kan/ är redo att lämna ut din bäbis. Eftersom jag läst så mycket i alla år så brukar jag vara ganska bra på att "känna av" texter, flow, gramatik och om det bär sig. Jag är övertygad om att jag kommer älska det du skriver men jag kan oxå lova att jag kommer att tala om för dig vart det brister om det gör det och kanske föreslå någon ändring om det skulle behövas. Ett bollplank helt enkelt! Tänk, om tio år kanske jag sitter i något fikarum o säger: " Jag hörde att ni pratar om den kända boken *nn* , vet ni det är MIN kusin som skrivit den! Jag hade förmånen att vara bollplank vid hennes debutroman, har ni läst den oxå?" Ganska svindlande mysig tanke... All lycka och må din musa sprudla inspiration över dina tangenter! Kramiz!
Skicka en kommentar