Arbetsmorgon.

Klockan ringer. Orkar inte, snozar. Klockan ringer igen. De tär mörkt ute, bara fem minuter till. En spark i magen, försöker vrida dottern så hon inte ligger på tvären i sängen. Misslyckas. Orkar inte. Klockan ringer. Okey börjar vakna, men snozar igen. Det är verkligen mörkt ute. Klockan ringer, beräknar att jag kan sova tio minuter till, hinner ändå. Klockan ringer, nej nu är det dags att vakna, öppnar ögonen, de ramlar ihop igen. Försöker på nytt. Klockjäveln ringer igen. Sluta tjata, jag vet! Ännu en spark, men den här gången på kinden. Jag vänder mej om. Pluto sträcker på sej. Nej dags at hoppa i duschen. En ny arbetsvecka har börjat!