Mitt i natten inlägg

Bara Lilla N och jag i sängen. Marcelo snarkar hårt i soffan. Vill inte få inom honom i sängen när han låter sådär. Några minuters sömn vill jag gärna få. Dottern sjuk. Skriker, snurrar, slemmar, kliar har låg feber men sover. Vaknar, gråter, skriker, slemmar och somnar om. Jag tycker så synd om henne. Samtidigt kan jag inta låta bli att faktiskt sända en tanke uppåt, jag är så tacksam att hon har en barnsjukdom. Jag är så glad att hon är "normalt" sjuk. Alternativet till det är så hemskt. Vi kunde ha förlorat henne under det första året. Hon skulle också kunnat vara lika sjuk i de "dåliga" sjukdomarna som hon var under sina första 12 månader i livet. Vad är väl lite scharlakansfeber då?