Efter sprutan

Alldeles nyss såg jag dokumentären " Efter sprutan" som handlar om biverkningarna efter vaccinationen mot svininfluensan. Jag kommer håg när jag själv tvekade om mina barn skulle få ta sprutan. Först var jag tvungen att ta ställning för egen del innan jag frågade Marcelo vad han ville. Egentligen var vi båda överens men det var inte ett lätt beslut. När det gällde oss själva var det enkelt. Jag är så spruträdd så tre sprutor var inte ett alternativ och Marcelo ville absolut inte vaccineras. Men vi hade två barn i riskgrupper och att fatta ett beslut var att välja mellan pest eller kolera. Jag letade fakta på alla möjliga ställen och hittade rapporter från 70-talet där ett liknande vaccin gett temporär förlamning några månader. Sedan insåg jag att de snabbade på testresultaten för att få ut vaccinet på marknaden och då var beslutet lättare att motivera. Ungarna fick inte ta vaccinet. Men jag ställde verkligen det ena hemskaste mot det andra. Kommer jag ångra mej om ett av barnen dör i svininfluensan mot kommer jag ångra mej om barnen får men för resten av livet av vaccinet? När det kom ut att jag valt bort vaccinet fick jag många föräldrar mot mej, till och med dödshot. Vådren var på oss. Några trodde att jag i mitt val pekade finger mot dem som gjort andra val, men hela tiden höll jag andan och hoppades att ingen i min närhet skulle bli drabbad. Jag bad om att mitt beslut inte skulle vara felaktigt. Min fullständiga övertygelse är att alla föräldrar gjorde det som de trodde på var bäst för dem och deras barn. Jag hoppas att de flesta sökte information och letade fakta och baserade sitt beslut på den information de hade. I vår familj valde vi just detta beslut, den här gången. Vi har tackat nej till delar av vaccinationsprogramet för barnen förut. Vi har tagit vaccinationer som andra inte har, för att vi tror det är bra för ungarna, så i just vår familj är det en pågående diskussion om vilka sprutor alla ska ha. Men bara för därför var jag fortfarande oerhört osäker på om vårt beslut den här gången var det rätta.

Idag vet jag att det var rätt beslut för oss. Jag är oerhört glad över att vi valde bort sprutorna, oavsett om vi skulle ha fått konsekvenser av dem eller inte. Redan när jag började höra att fler dött av vaccinationen än av influensan började jag ana att allt inte var så fint som det först hade framställts. Nu vet jag inte om den uppgiften stämmer men det var vad jag läste. Sedan kom rapporterna om narkolepsi och idag vet man att det är en biverkning av svininfluensa vaccinet. Jag är glad över vårt beslut men jag lider med alla dem som blivit drabbade. Det finns några sjukdomar som jag har ren och skär skräck för och det är bland annat narkolepsi, schizofreni, autism, ms, cystisk fibros, manodeprissivitet. När jag såg dokumentären om unga Emelie som fått nakolepsi så blev jag ännu mer rädd för sjukdomen. Vilket öde! Vilket liv hon och många andra har framför sej! Jag tittar på mina barn som sover tungt i sina sängar och känner tacksamhet för att vi den här gången tog rätt beslut för dem. Måtte vi göra det nästa gång också!



Vad jag kunde förstå så är resultatet av vaccineringen:

• Runt ett trettiotal liv räddades av vaccinet i Sverige.
• Ca 30 dog - några var så svårt sjuka i andra sjukdomar att de hade avlidit av en vanlig förkylning också. Andra tycktes vara helt friska.
• Närmare 300 har drabbats av narkolepsi, men jag tror att det är i hela världen. Som jag fattade det så var det ett hundratal i Sverige som fått sjukdomen. Flera nya fall rapporteras in varje månad.