Hemma i mitt hus

Nu är jag hemma där jag hör hemma, med mina två fyrbenta killar, mina triss-ungar, med min Marcelo. Hemma i det grå huset nära sjön med den stora TV-apparaten, stegen till övervåningen och det nyklippta gräset. Jag är långt borta från storstadspulsen, långt borta från fest och alkohol, långt borta från elaka blickar och falska leenden. Jag hör hemma här. Här ute bland surrande flugor och sjungande fåglar. Efter en hel dag som den här kan jag verkligen njuta av att vara hemma bland de mina. Jag älskar tystnaden här ute och jag avgudar mina barn. mina skrikiga barn, mina skitiga barn, mina skrattande barn, fyllda med hyss och vild glädje. Jag älskar Marcelos glädje, hans lysande ögon när han ser på mej, leendet när han vaknar och känner min doft. Större kärlek går inte att få. Han vill ha mej. Han vill verkligen det. En fantastisk känsla!


Här hemma i huset, fyllt med liv och rörelse, omsluten av stillhet och ro ska jag nu få spendera mina timmar den här sommaren. Jag har sommarlov nu. Nu får jag vara med dem jag älskar allra mest och hitta på vad som än faller oss på. I morgon ska jag få göra en ny bekantskap. Lilla Edith. Det ska bli spännande. Jag ska få gå p utvecklingssamtal för tjejerna, trots att vi redan gått på semester. Jag har läst omdömmena. En ängel och en med små horn...... Samtidigt är jag glad för att de ser min minstas positiva sidor trots att de skriver att hon utmanar de vuxna, hittar på upptåg som hon inte får och använder strategier som att ignorera de vuxna eller att skrika. De ser ändå potentialen i hennes sprittande kropp. Hon kommer att bli bra. Precis som de andra två. Hon har det i sej. Det tar bara lite längre tid. min älskade Lilla N. Jag kan inte leva utan hennes närhet, kramar, pussar och enorma kärlek. Hon har mej i sin fick och jag är totalt hjälplös när hon avfyrar sitt leende.


Jag ser fram emot den här sommaren. Nu ska jag återhämta mej. Hitta min inre glädje och plocka fram mina styrkor. Jag ska banne mej vila!