En ode till Bobbo

Jag har världens finaste hund. Han är gylleneröd med en nos som skiftar färg på vinter och sommar. I snart 10år har han varit min kamrat och följeslagare. Hans positivaste egenskap är att han alltid är så glad och med, och vill hitta på nya saker. Han bangar inte för några äventyr. Det jag älskar hos honom är hans fria sinne och milda sätt. Han har under åren haft en fantastisk träningslust och det enda som satt stopp 

Alla årstider är perfekta tycker Bobbo

för våra framfarter är det faktum att jag varit inmobil, gravid och ammande och stampat på samma kunskapsnivå under flera år. Men Bobbo har inte misströstat för det. Han struntar i om vi tränar för tävling eller för skojs skull, bara vi gör saker tillsammans! 

Bobbo funkar ihop med
milda hanar.

Bobbo funkar ihop med alla, barn som vuxna, allergiker som hundrädda. Jag kan inte räkna antalet gånger som hundrädda barn kommit fram i parker, på skridskobanor och på andra ställen för att få kasta en boll med min vänliga partner. Han lämnar snällt övar bollen, försiktigt, utan att bitas när de äntligen vågat kasta en 

Bobbo funkar med alla människor
och tikar.

gång. Tillslut har deras små händer vågat klappa hans lena, yviga päls och han har tålmodigt stått och väntat. I bland har de vågat ge honom en liten godbit som han försiktigt tagit med sina skarpa tänder, utan att skada, utan att skrämma.


Vi har tillsammans tränat lydnad, ända upp i elitklass. Vi har tränat och tävlat sök där han är uppflyttad, men där hans skottberördhet stoppat mej från fortsatt tävlande. Tillsammans har vi tränat och tävlat agility i många år och förra året var det första gången vi gjorde det officiellt och då plockade han pinnar. Vi har avancerat till klass 2 i freestyle och HTM och han har tagit titlarna LP2 samt FD1. Ett par gånger ställde jag ut honom som valp och då ficl han fina priser även om han anses för rund i huvudet för att vara perfekt som tollare. Vi har även testat inofficiella jaktprov. Och trots sin rädsla för skotten har han presterat och gjort sitt jobb.


De senaste fem åren har han gått här hemma på tomten, utan staket, lös utan att lämna våran gård ( jo tre gånger har han gjort det.... men han har inte gjort om det....). Han leker med hararna, tränar med barnen och skrämmer iväg katterna. På somrarna badar vi ofta nere vid sjön och på vintrarna tränar vi föremålssök i djup snö.





Bobbo betyder lika mycket för mej som mina barn gör. Han kom före dem och jag älskar honom så ofantligt mycket. Alla gånger är jag inte den bästa matten jag kan vara för honom, men jag försöker. I dag är inte målet att alltid ha med 

Att ha med Bobbo på bandyträningar och annat
är inga problem. Han fixar det mesta.

honom överallt. Idag är målet att ha med honom där han trivs och är glad. Han har blivit äldre, lugnare och kräver inte lika mycket stimulans för att må bra. Kroppen har börjat tagit stryk, men hans pondus är inte mindre än förr. Än brottar han ner Pluto som både är större och starkare än Bobbo. Även om jag önskade att han kunde låta bli. Han är mitt 

Skogen är hans rätta element!

hjärta, min själs älskade och det har han varit sedan den gången jag bestämde mej för att han skulle bli min när han var 6 dagar gammal. Han valde mej. Jag valde honom. Hans mamma valde mej att bli ny mamma till en av hennes valpar, första gången vi träffades och hon ännu inte var parad. Vi var menade för varandra och ingenting kan ändra på det. Ingenting kan förstöra det band av förståelse och kärlek som vi känner för varandra. Vissa hävdar att djur inte känner kärlek. Jag och många med mej tror det är nonsens. Klart de gör!


I dag har han grånat i ansiktet, blivit lite ärrad av bråken med Pluto. Men han är lika nyfiken, lika på att göra saker som när han var ung. Kroppen orkar inte lika mycket, den värker lite mer, skadar sej lättare men hans sinne sätter inga begränsningar. Han går inte på nån smärtlindring men han får lite hjälp då och då mot ledvärk i form av glucasimin.  Han ligger bredvid min sida av sängen när vi sover, han parkerar under mina fötter vid soffan. Han går framför mej på promenaderna och har alltid 
uppmäksamheten fäst vid mej under träning. Han är självständig, pigg, glad med en turbosvans som viftar vid arbete. Bobbo är min bästa vän, min livskamrat, en familjemedlem och en den bästa partnern man kan ha. 


Som jag älskar dej min underbara vän!