Arbetslös

I går fick jag beskedet att jag snart kommer bli arbetslös igen. Jag hade det på känn. Hade tillochmed börjat packa mina saker från jobbet, rensat undan stenciler. Ett år var jag på min arbetsplats. Det är jag glad för. Miljöerna har varit fantastiska, eleverna har haft mindre bekymmer än på många andra skolor, kollegorna har varit trevliga och ledningen haft en tydlig vision med vad de vill med skolan. 


Men jag har inte riktigt, riktigt passat in.


Jag kan inte sätt fingret på vad det är. Till viss del har jag pratat med några kollegor om det. Jag var även tveksam om jag skulle tacka ja om jag fick erbjudandet att stanna kvar. Men jag hade inga argument varför. Allt var ju liksom bra.  Så rämnade mycket annat i livet, huset, hundarna, barnen, energin, lusten, glädjen, pengarna. Så jag beslutade att om jag får stabilitet med en stadig inkomst tar jag den tills jag får ordning på allt annat. Sen får vi se.



För det var just det. Varför är jag uttömd ? Varför tycker jag inte allt är lika kul som förut? Vem snodde min energi, vem snodde lusten? Jag tror ärligt talat att det var bra att jag inte får förlängt. Jag tror inte jag skulle bli lycklig där. Nu tror jag inte att jobbet är hela förklaringen till att jag halvt om halvt gått in i väggen. Det är inte deras fel att jag fått trycka på pausknappen. Men något där stjäl. Ger inte harmoni. Och jag är oerhört känslig för den typen av saker. Jag tror att det handlar om förtroende, att våga vara och att acceptera. Min själ trivs inte med att tipptåa. Magen berättade redan vecka två att vara försiktig. Mina farhågor besannades inte, så allt borde vara bra - men samtidigt blev det inte bra. Jag kan fortfarande inte säga varför. Har ännu inga argument.


Min arbetsplats är en suverän plats för eleverna. Skolan har en tydlig linje och bra pedagogik. Mina barn är satta i kö till skolan och jag kan varmt rekommendera den.


För mej fortsätter dock äventyret någon annastans. Jag ska leta rätt på en ny arbetsplats, träffa nya elever och få nya rutiner. Jag kommer fortsätta plugga nästa termin. Och jag hoppas att jag får en arbetsplats som jag kommer att rivas på i en kommun som ligger nära. Jag vet vilken skola jag vill till, frågan är om de någonsin söker folk, och då i synnerhet SO-lärare som det finns för många av! Men jag tror det finns hopp om det. Det brukar lösa sej. Just nu finns det inget flyt i mitt liv och jag kanske får det lite tuffare än jag brukar. Då får jag rusta mej för det. Nu väntar några dagars arbete till, sen ett långt sommarlov och då ska jag tanka och hitta tillbaka till mitt ursprungsläge igen.

Det jag kommer sakna mest från min nuvarande arbetsplats är Magda. Hon är en otrolig kollega som jag skulle vilja ha bredvid mej hela tiden, jämt. Hon puschar mej i min yrkesroll, hon lugnar mej och hon är alltid nyfiken, framåt och på. Magda är det mest fantastiska på mitt jobb och jag kommer sakna henne oerhört mycket! Så tack Magda för ett fantastiskt år med dej!

Bästaste Magdalena! Bilden från FB