Translate

onsdag 20 juni 2012

Ett Pluto-inlägg




 Pluto har haft sina toppar och dalar sista tiden. Vi har gått   
Aller visar Anette.
kurs, dels för Annika Aller - agility i slutet av maj och dels går vi lydnad för Ingela en gång i veckan. På nationaldagen passade vi på att gå fritt-följ kurs för att få ordning på friaföljet. Han får en hel del beröm. Han är rolig att träna med, vill mycket och försöker att vara till lags. Samtidigt är han ganska känslig och tar stort intryck på sinnesstämningar och om förväntningarna blir för höga. Tillsammans försöker vi utvecklas och jobba vidare mot målet att klättra lite i klasserna. Roligaste överraskningen var de fina loppen han presterade i agility under Annikas ledning. Jag fick med honom i svåra banor och han svarade på handlingen på ett sätt jag inte trodde var möjligt efter den korta tiden!

Sekunderna innan hundarna rök ihop.
Tyvärr hände även en tråkig incident på kursen. Bobbo och Pluto stod uppbundna bredvid varandra och Pluto taggade igång när jag var och fotade dem. Han trodde att det var hans tur att få köra. I upphetsningen blev det ett rejält slagsmål mellan hundarna och vi var fyra personer som försökte sära dem. Det tog ett tag innan vi förstod att det var fast i kopplena och när jag fick av Bobbos koppel upphörde grälet. 
Pluto fick ett skrapsår, Bobbo fick ett mindre punktsår i läppen men i tumultet blev jag biten när jag körde in näven i Plutos mun. För min del blev det läkarvård och stelkrampsspruta. Handen blev obrukbar i flera dagar och tanken på hur vi ska göra med hundarna började forma sej i min och Marcelo huvud. Vi är ännu inte på det klara vad vi gör. Beslut måste mogna. Efter det har började hundarna bråka häromdagen, men då var det lätt att sära på dem och allt var över på ett par sekunder. Igår morrade Pluto och stötte mot Bobbo som inte svarade för jag reagerade med 
Efter en veckas läkning var såren mycket mindre men fortfarande öppna.
att skrika till. Då sprang Pluto ut på tomten. Jag älskar mina hundar otroligt mycket och jag vill behålla dem båda två. Frågan är om det kommer att fungera i längden. Bobbo är värd en bättre ålderdom och Pluto behöver inte att vi går och vaktar på dem hela tiden eftersom han blir lite ledsen när han har höga krav på sej. I dagsläget gosar vi inte med dem samtidigt, de får inte vara i närheten av någon som äter eftersom det är i de lägena som de kan stöta sej med varandra. Det är svårt och det är smärtsamt. Den riktiga motivationen att göra någonting har liksom försvunnit. Vi har strukit oss från flera tävlingar och jag har ingen lust att träna agility eller freestyle. Så nu är det lydnaden som gäller ett tag. Och det är kanske bra, för då lär vi in en sak i taget.


Från frittfölj kursen för Ingela.
Pluto tävlade i lydnad klass 1 några dagar efter slagsmålet. Han har inte det bästa fotgåendet och det är något vi får slita med ordentligt, trots det tog han sitt första pris. Vi fick mycket nerdrag på poäng eftersom jag föll i gamla mönster och gjorde dubbelkommandon med kroppen, men vi fick drygt 167poäng och gränsen går vid 160. Vi kom delad fyra i resultatlistan. Så jag är nöjd. Nu lämnar vi klass 1 bakom oss och tränar för klass 2. Vi är inte där på långa vägar men kanske, kanske om träningen går bra, att vi kan starta till hösten. Tills dess ska jag besluta om han ska få följa med på semester med ungarna eller inte. Om förkylningarna går över och det är soligt drar vi nästa vecka.

Pluto är en underbar hund som har potential att prestera bra i allting som inte inkluderar hans näsa. Får man träna i lugn och ro tror jag att han kan bli lydnadschampion,(han är blandras så champion blir han inte, men motsvarande) få tre diplompoäng i klass tre i freestyle och HTM och prestera bra i agility klass3. Om man skulle vilja tror jag också att han skulle bli en utmärkt vårdhund, som planerna har varit att utbilda honom till. Nu får vi se hur det blir. Vi måste veta om han stannar hos oss först innan vi går vidare.

Till vardags ignorerar hundarna varandra mest nu. Bobbo gjorde någon lekinvit häromdagen och när de varit ifrån varandra dunkar de alltid varandras nosar in i den andres när de träffas och viftar på svansarna. De äter bredvid varandra och jag kan kasta boll åt dem samtidigt, men barnen får inte göra det. Det är svårt att veta. Jag räknar med att ha kvar Bobbo minst två år till och frågan är om jag kan få dem att sluta gräla och leva i harmoni. Nån som har bra tips?

1 kommentar:

Anonym sa...

Usch det där är svårt. Ett tips är att skaffa en hundgård så man kan dela dem vid behov. Eftersom du har en gammal hund kanske det är värt att leva lite så ett par år?

Kanske undvika kasta boll samtidigt för där är det stor risk att det kommer smälla, likaså vid maten.
Undvik alla som kan bli konflikter!

Tummen i ögat på dem båda att de inte ens får höja svansen mot varandra.
Håll i Åza!!!

Ingela