Julen-den bästa högtiden!

Skål alla nära och kära. Alkoholfritt men glatt!

Julafton är den bästa högtiden tycker jag. Aldrig någonsin har jag förstått mej på de som klagar över julen. De flesta jag känner är dessutom som jag, de gillar stöket, böket närheten, ljusen och klapparna. Min far hatar jul. Han får rysningar och mår illa. Varför, dumma karl? Nu för tiden är det väl en aningens bättre, Julen firas nämligen hemma hos oss, så han slipper stöket och böket. 

Bobbo är galen i
sina och andras klappar!

Numera finns det barn som förgyller högtiden, även om det är Bobbo som är julens höjdpunkt enligt honom. Men han måste ju handla julklappar, ve och fasa!!!!

Konstigaste klappen? Barnen
fick grönsaker av sin farbror.

I år hade jag noll fantasi. Hade inte lika mycket ork och var inte lika pysslig som vanligt. Alltså lade jag julen på den nivå jag låg på. Julklapparna bestod mestadels av kort på barnen, kalendrar med barnen och fotobok med barnen. Triss-lotter var också en del av mitt byte och jag följde Tittis råd från Rix-fm nämligen hudkrämer. Det blev fotvård för flera personer. Parfym var också en klapp jag slog in till några personer. Jag kom nog inte på en enda vettig, rolig julklapp till någon av de 18 personer jag handlade till. ( Min son brukar vara mästare att handla julklappar, i år ville han ge böcker till alla som inte läser, skruvmejsel och choklad....... vi var lite osams med klapparna som han skulle bestämma över men till slut jämkade vi oss.) Men vad spelar det för roll? Vi åt gott, pratade, umgicks och hade jätte trevligt! Vi har skrattat, sovit och varit med varandra hela helgen. Jag har fått avrit med min far, som var riktigt trevlig efter två veckor på kanarieöarna. Vi blev ompysslade av Marcelos släkt under två dagar och barnen har knappt bråkat sen vi blev lediga. Istället har vi sovit tätt tillsammans, tittat på film, pysslat och busat ihop. 

Min guddotter, min bästa vän Åsa och smågrabbarna kom
och åt frukost på julafton.

Vi har fått besök av många trevliga familjer och det är väl kanske det julen handlar om, är det inte det? Att få umgås med människor som man tycker om? Jag firar inte jul med min släkt. Bara med pappa och hans fru. Min mormor är död, min mamma är borta från våra liv och mina kusiner.... ja det är som det är. På pappas sida har vi aldrig firat tillsammans. Kanske vi skulle börja? Uhhh, pappa skulle få stora skälvan! Ännu fler att köpa paket till! ( Det är just den delen han avskyr mest). I stället firar jag jul med människor jag gillar. Åsa och hennes barn var här på julafton och åt frukost. Kristin och hennes familj var här dagarna efter jul, Frida ett par dagar innan jul. Jag har valt att se julen som en chans till umgänge med människor som betyder, just för att slippa morbror Svens dåliga vitsar och faster Agdas ohängda ungar. Viktigast för mej är att ha barnen vid min sida, Marcelo ett steg efter och människor som värnar om oss runtomkring. Vissa är kan jag prestera bra och komma på bra klappar, vissa år kommer fantasin att tryta. I bland bränns maten vid och ibland tar pappa om två gånger (OBSERVERA; oerhört sällsynt!!!) 
Men i slutänden är det inte varje detalj i sej som gör julen. Det är helheten. Kärleken. Och hur kan man inte älska det?