Translate

måndag 5 december 2011

Första utvecklingssamtalet.


En av två salar där sonen går med sin klass
Jag har varit på det första utvecklingssamtalet med min son i skolan. Det var lite udda. Sonen fnittrade som en liten skolflicka och hade han inte haft öron tror jag leendet skulle dela hans huvud. Han var så överlycklig att både mamma och pappa kom och såg hans fantastiska fröken. Han älskar verkligen henne och vill bjuda hem henne...... hmmm..... Jag är visserligen väldigt nöjd att han älskar sin fröken så mycket, men att börja hänga med henne här hemma ställer jag mej lite tveksam till..... Hon gick igenom testerna som de gjort med vår underbara son. Han hade missat ett poäng eftersom han inte sagt att Fröken P bar en päls på en bild. Annars hade han full pott på rimord, att klura ut bokstäver, begrepp och allt annat de kollat. Vi vet att han är bra på allt som har med läsning, räkning och motorik att göra. Så det var ingen nyhet för oss. Det jag var mest nyfiken på var hur det sociala uppfattades. Han vågade inte själv berätta om incidenterna som fått honom att gråta här hemma, men jag gjorde det. Och fröken tog det på allvar och verkar vilja hitta en lösning. så det kändes ju skönt! Men över lag verkar vår son trivas med skolan. Han har alltid kamrater att vara med, och han blir ofta tillfrågad om de ska leka på helgerna. Så med tiden tror jag att det kommer bli bättre och bättre.
Tjejerna lekte överförtjust i "lägenheten"
Pappa fick hjälpa till att städa efteråt
Tjejerna blev helt vilda i rummet som är inrett som lägenhet som låg mellan skolsalen och samlingshallen, de två rum som förskoleklassen och ettan delar. De fick härja fritt därinne medan vi samtalade i den lilla skolsalen. När vi var klara en timme senare hade vi fullt sjå med att få med dem hem. Jag vet två tjejer som längtar efter att få börja skolan......

Inga kommentarer: