Translate

torsdag 8 december 2011

Ensamvarg

Jippi jag är mol allena!
Huset är tyst. Doften av bröd som är i ugnen fyller huset. Att leva i en familj när man är en ensamvarg som jag är inte alltid det lättaste. Jag behöver tystnaden, ensamheten, stillheten för att må riktigt bra. Kanske då ett osmart drag att skaffa tre barn och två hundar...... men det funkar! Barnen har just somnat och Marcelo har haft det goda omdömet att överge skeppet ett par dagar. Det betyder att jag får rå om mej själv ett par dagar och det är nåt jag verkligen behöver. Förr i tiden kunde jag låsa in mej i veckor med TV;n, filten och avstängd telefon. Jag gick knappt utanför dörren och jag vilade och vilade och vilade. Marcelo kom visserligen på besök, men jag fick så många, långa, ensamma timmar för mej själv att det blev skönt att känna lite kärlek från en snygg karl emellanåt. Jag behöver få vara själv. Sedan jag blev mamma har jag upptäckt att jag inte vill att barnen ska vara borta, men jag vill njuta av tystnaden när de sover. Så periodvis är jag vaken många timmar in på natten bara för att...... vara ensam i tystnaden. Nu har jag några dagar när kraven inte är högre än vad jag själv lägger dem. Vi ska mysa i morgon hela kvällen. Vi struntar i judon och bara är med varandra, jag och barnen. På kvällen kommer de och somna och jag kan göra vad jag vill. Det är min tid i mörkret. När Marcelo sen kommer hem kommer han ha saknat oss. Och nog för att det är bra mellan oss. Väldigt kärleksfullt till och med, men att få sakna varandra är en viktig del i att hålla liv i vår relation. Vi påminns om hur starkt vi känner för varandra, samtidigt som vi har fått varit oss själva, utan krav ett tag. Då kan ensamvargen i mej stilla sin frustration ett par månader. Jag kan vara social, mamma, flickvän, vän, pedagog och allt annat som jag är i livet. Alla rollerna har sin plats, men ibland undrar jag hur en som söker sin egenvalda ensamhet, som jag, kan välja att ha så många människor och möten omkring mej hela tiden. Jag kan gott konstatera att kontrasterna i min vardag är det som gör att jag älskar mitt liv........

Inga kommentarer: