Ett år som lärare

För drygt ett år sedan satt jag på universitet och våndades över att jag inte gick upp med min uppsats. Jag sökte febrilt efter jobb och undrade hur min framtid skulle se ut. Att söka arbete som högstadielärare är inte det lättaste  just nu. Det finns jobb, men framförallt inom matte och NO. Jag har inte de ämnena. Idag sa jag farväl till mina elever. Jag har nu arbetat två terminer. Ett år som lärare. Turligt nog har jag hamnat på två skolor där eleverna inte är för komplicerade, där fokuset ligger på lärandet och inte på sociala katastrofer. Men jag har varit på två väldigt olika skolor. 


Innan jobben var det en hård jakt på jobb! Med rysning minns jag den muslimska friskolan jag var på intervju hos. Inte en skola, inte en tanke rätt, inte ens möbler som passar en skola. Jag hade sett framemot den intervjun så mycket. Jag hade så stort hopp att få arbete där. När jag lämnade lokalerna rös jag och tänkte att jag ALDRIG någonsin, under några omständigheter skulle ta ett arbete där. Problemet var att det inte fanns så många andra jobb att söka. Alla som känner mej ser på mej som en person som löser det mesta. Det fixar sej. Och det gör det oftast. Men det kommer inte gratis. Och nu satt jag på en plats i livet när jag faktiskt inte visste om det skulle lösa sej. När jag fick två intervjuer till jublade jag. Men kände genast att det ena arbetet inte var min grej, gymnasiet...... nej tack. 

Min första skola, min första arbetsplats.

Mitt första skrivbord,
 Jag var så glad!

Den andra intervjun var nervös. Jag sökte jobb som spanskalärare. Jag som som egentligen är expert inom SO. På vägen hem stannade jag i backen innan vårt hus och pratade med grannen. Telefonen ringde. Jag blev erbjuden arbetet. Jag hade ett jobb! Mitt första arbete lärde mej massor. Jag träffade kollegor jag önskar att jag aldrig skulle behöva släppa. Och det var en underbar läroplats! Det tog kort tid att komma in i arbetet. Jag kände mej ganska snabbt som en riktig lärare. Och jag trivdes men kom aldrig riktigt in. Jag bodde åt fel håll, det var lång väg hem, till dagis och sena kvällar blev svåra att få ihop med barnvakt. Att lämna eleverna och vissa kollegor var svårt, men jag hade bestämt mej att söka ett arbete närmare hemmet och när sommaren kom tackade jag och tog farväl. Turligt nog kunde jag redan i början av sommarlovet  skriva kontrakt med ett nytt arbete på en skola som är för bra för att vara sann. Kollegorna är pigga, alerta, snygga och glada. Men jag kan sakna mina murmeldjur på min gamla skola. De trygga som jag kunde luta mej mot. De med visdom och kunskap bortom all förnuft. 
På min nya arbetsplats har jag känt mej mer vilsen. Inte lika självsäker. Inte lika säker. Kanske är det ett tecken på att jag blivit visare, lite klokare, lite mer erfaren? Med visdom kommer också kunskapen om hur lite man kan! Jag tvekar inte att undervisa i mina ämnen. Jag har redan gjort det en gång. Jag vet vilka knep man kan ta till sej. Jag vet smarta sätt att förklara. Min arbetsplats är 100 gånger bättre än min förra. Vi har en ledning som är engagerad, vi har chefer som vet hur man är som chef. Jag har kollegor som inte lämpar över arbete på andra, alla drar sitt strå till stacken. Och jag hoppas jag blir kvar här. Kontraktet går ut i februari. sen får vi hålla tummarna. Terminen har varit tuff. Vi är rätt slutkörda allihopa. Vi längtar efter att få sova. Men jag tror också att vi alla längtar efter att den nya terminen ska börja. Nya tag, nya utmaningar och nya planeringar.


Jag har överlevt mitt första år som lärare. Jag har fått arbeta med de åldrar jag helst vill jobba med och jag har haft turen att få ett drömjobb. Men betyg på min uppsats, det har jag inte fått än......