Tack Geisha

Idag var det lite motigt. Jag har en stund mellan fem och halv sju på kvällen som är riktig jobbig. Då vill jag mest sova. Jag vet att om jag är aktiv under den stunden så mår jag bättre sen och orkar mer. Men ibland är det tungt. Jag stack till jobbet strax efter sju i morse och kom hem 17.45. 

Maken och barnen möttes
av dukat bord när de kom hem.

Det är många timmar som jag är iväg. Det första jag gjorde när jag kom hem var att börja med maten. Marcelo var iväg med ungarna och jag vet hur skönt det är att komma hem och slippa laga mat. Speciellt när alla är hungriga och trötta. Medan jag höll på med maten ville jag bara gå och lägga mej. Bara få sova en stund. Men jag dukade bordet, satte på mej stallkläderna och när maten var färdig tuffade jag mot stallet. Jag vet att jag blir gladare i stallet. Jag vet att jag mår bättre av hästarna. Och det driver mej att åka dit. Jag vill dit oftare. Jag vill rida mer, jag vill utmanas mer, jag vill..... och verkligheten är att jag är mänsklig. Det är just därför Geisha passar mej. Hon behöver tränas, behöver röra på sej, få bättre kondis, men samtidigt finns inga krav att hon ska tränas så som jag är van från förr. Jag kommer ihåg när vi konditionsträna unghästarna...... upp och ner i sandtaget i stekhet sol 1½timme per häst och det var många hästar!, Longering i en timme och all denna backträning! Som jag rännt upp och nerför berg i snöstorm och hällregn med hästar som inte gått att rida. Jag är klar med det nu. Jag känner det, behöver inte göra det igen! Nuför tiden älskar jag ridningen. Jag ÄLSKAR ridningen. Visserligen skrittade jag bara ut på Geisha häromdagen, men det var 100gånger bättre än all backträning med unghästarna! Ikväll blev det ingen ridning. Det är så svart ute och snöstormen avskräckte från allt som heter att rida ut. Jag tror inte en jag hade fått med mej Geisha om jag varit  dum nog att prova! Hon hade backat in i stallet! 

Frilongering med Geisha idag

Istället longerade jag. På bara de tre gånger jag longerat henne märker jag skillnad i kondition. Hon orkar trava på mycket bättre, hon har högre fart och jag känner mej levande igen. Gud vad jag ÄLSKAR att arbeta med hästar, speciellt utan krav. Jag longerade tills Geisha signalerade att det räckte. Vi höll på närmare 20 minuter. Det var inte lång tid, det var inte timmar i longeringsvolten, så som jag har stått när jag arbetat på vissa stuterier. Här är det att känna av. Visst hade jag kunnat pressa, men det behövs inte. Ingen tvingar mej! Och just detta kravlösa känns också som en frihet. För mej är jobbet med djuren en frihet och jag vill ha mer, det blir som en drog. Men jag håller i bromsen, får inte bli för uppslukad. Det brukar sluta med ett brak. En sak i taget, babysteps. Nu är jag i stallet två ibland tre dagar i veckan plus att jag rider på ridskola en dag i veckan. 
Jag vet att imorgon kommer jag få höra att jag ser så mycket gladare ut. Tack Geisha!