Måndag i stallet

Idag kändes det bra i stallet. Det var som det ska vara. Geisha stod och mumsade hö, jag borstade i boxen. Jag har alltid föredragit att borsta i boxen. Det blir så krystat i stallgången. I boxen är hästen hemma, där kan vi mysa på lika villkor. Där kan vi prata. I stallgången är det jag som för dialogen. Geisha är ungefär lika impad att bli borstad i gången som i boxen. Hon stryker öronen bakåt då och då, lyfter lite  på en bakhov, slår lite med huvudet. Men hon gör ingenting. Sedan  sätter hon mulen mot armen och hänger lite. Men lite otålig är hon. Vill att det ska hända någonting. Hon är verkligen redo att ridas!  Idag när jag och Lilla N kom till hagen kunde vi inte hitta verken henne Geisha eller Mårten. Vi gosade lite med ena fölungen, kollade till Bettan som har super mega ont i alla fyra hovar. Men i mörkret fick vi inte syn på "våra" hästar. Tillslut kom Nalle ( ägarens man heter så) och tillsammans spanade vi runt och hittade dem. Jag har ju tränat lite på inkallning. Lite. Och jag ahde ropat på henne, men inte hade  hon kommit då inte. Men när jag fick syn på henne och hon fick se mej och jag ropade på henne. Då minsann började hon i sakta mak lunka mot oss. Nalle kom före fram, då slog hon lite med huvudet och försökte nästan gå runt honom för att fortsätta mot mej. Jag var så stolt över henne! Nalle stoppade hennes framfart, men om ett par månader då kommer hon, det kan jag nästan sätta pengar på.

Här hemma har vädret slagit över på en natt. Det var -18grader när vi åkte till stallet, det regnade häromdagen. Det betyder att det blivit ganska halt. Och när vi fått in hästarna och borstat dem var det becksvart. Att bege sej ut på en lång ridtur var inte riktigt ett alternativ. 

Gamla men väldig roliga Mårten!

Så Lilla N fick träna styrning, start och stopp på Mårten ute på stallplan och runt uthusen. Hon ville trava lite och Mårten är så pigg och lyhörd så efter lite smackande så travar han. Han är urgullig på det sättet. Lilla N fick rida utan att jag höll i honom och hon var så stolt! Mårten är verkligen en fantastisk nybörjarhäst! Efteråt tog jag tag i Geisha. Jag hade inte riktigt bestämt vad jag skulle göra, egentligen ville jag ju rida. Men vi tränade lite inkallning och jag tränade rätt mycket att hon ska stanna kvar i boxen trots att dörren är öppen. Där kommer hennes otålighet fram. Hon fattar men hela kroppen skriker att hon vill gå ut. Det är en tuff kamp hon för inom sej själv. 

Sakta går det framåt. Ute på plan blev det en del promenadlongering. Det är inte tillräckligt stort för att hålla henne på en stor volt, så ett långt grimskaft och så får man följa med så att volten blir tillräckligt stor så hon inte blir yr i bollen. Det var en övning hon kände igen. Som hon kund longering. Återigen kände jag den där totala hästlyckan i bröstet. Nu håller jag på med häst på riktigt! Jag höll inte på så länge. Kanske travade hon i en kvart sammanlagt i båda varven. Det är nåt vi absolut kommer använda igen! Jag älskar att longera. Speciellt hästar som kan! 

Lilla N och Geisha i stallet.

Att börja med häst igen i blöt vintertid är kanske inte det mest optimala. Det är ju inte den här årstiden som är roligast i stallet. Det tycker nog ingen. Men min längtan har varit så stor och bara jag hittar min plats i stallet, min plats hos Geisha och vi lär känna varandra ordentligt så kommer det här gå jätte bra! Jag är ju van vid lite spattiga och galna unghästar och lugna men tuffande tåget Geisha och jag behöver bara hitta varandra. Jag gillar hennes personlighet. Jag tror jag blir lite mer förälskad för varje dag!