Äntligen ridning!

I går var det dags för ridskolan igen och jag fick Zack, skäcken jag red förra veckan. Jag fick jobba lika hårt som förra gången. Efter passet fick jag massor av beröm  för hur mycket fart jag fick på honom, både av ridläraren och av åskådare. Det var roligt. Jag blir glad. Men samtidigt har
jag lite svårt att ta åt mej, för tårna åkte ner, axlarna upp, periodvis tappade jag den böjda formen och jag har inte alls känslan för i vilket steg jag ska rida lätt, får sitta om VARJE gång. Men jag får beröm för mina fina galoppfattningar, att jag får honom att arbeta bra och ibland att min sits ser fin ut. Så jag väljer att ta åt mej lite, men håller i tanken att jag har långt kvar till formen. Varje ridpass har varit 100 gånger värre än ett träningspass. Jag har träningsvärk i varenda muskel. Efter alla aktiviteter vi hade på förmiddagen blev jag liggandes i sängen till åtta på kvällen. Jag intog smärtstillande och kunde knappt stödja på högerbenet för jag hade så ont i ljumsken. Jag LÄNGTAR till när kroppen är mer van! För det är tortyr! Men otroligt glädjande.

I dag åkte vi ut till "vårt" stall. Mittimellan började pipa efter fem minuter att hon frös. Jag som ptålig mamma har absolut ingen förståelse. Det blev ingen ridning för någon av ungarna, men jag tänkte INTE låta mej snuvas på att äntligen få sitta upp på Geisha. Så hon fick ta mina stövlar, vira in sej i halmen hos Bettan och så kändes det lite bättre. Ameli ville vara med för att se hur Geisha betedde sej. Tydligen bockar hon och stegrar ibland. Men hon var så snäll så!  Nu blev det inget hårt träningspass. 
Tanken var att skritta ut och ta några travsteg. Jag har ingen som helst lust att kolla om mina färdigheter att stanna på hästryggen sitter kvar. Lite gnäggig blev hon, men det gick bra att både trava och skritta. Väldigt kort steg har hon. I morgon när jag longerar ska jag ta en extra titt på hennes steg. Antingen är hon naturligt kort, annars har hon inte förmågan att sträcka ut ordentligt och då kanske vi behöver strecha henne lite. Eller en blandning av båda. Jag tror nog Ameli också ville se mej på ryggen. Det hade jag velat om jag var henne. Hon vet ju inte alls vem hon lämnat ut sin häst åt! Vad jag gillar med Geisha är att hon är så nyfiken och vill. När vädret blir fint ska jag fråga Neli om hon kanske möjligtvis har lust att börja lära mej och hästen lite trail. Det vore så kul! Jag är så nyfiken att testa på saker jag inte gjort förut. Och jag är så nyfiken att testa på saker jag gjorde förr och gillade, som jag nu inte längre gör. Hästarna är en sak. Jag är glad över att jag äntligen tog tag i saken och valde att börja rida på ridskolan, i samma veva dök Geisha upp. Gud hjälper den som hjälper sej själv. Och Geisha är cool, en lite uppmuntran från gudarna.