Kompis- och hästmys

Igår fick jag chansen att äntligen träffa två av mina bästa vänner. På dagen var jag, Pluto och ungarna hos Åsa och min guddotter och på kvällen var vi hos Kristin och min tredje lilla guddotter.

Vi umgås inte lika mycket, vi riktigt nära vänner,längre. Det har varit en busy höst och det är pestigt att inte få vara med dem som man gillar allra mest. Pratar jag med mina andra kompisar är det samma för många, men de bästa vännerna finns ju alltid kvar och när man väl träffas är det som man aldrig skiljts!

Kaninen Maximus var oerhört intressant!

När vi var hos Åsa fick Pluto följa med. Vilken svikare man känner sej som att stänga dörren om Bobbo och åka! Men jisses vad de smällde inne i stan. Pluto reagerade inte en enda gång och blev inte ängslig så det var skönt att se. Däremot blev Maximus en stor hit. Förut har inte Pluto brytt sej om andra djur så mycket, fåren var lite läskiga och katter undviker han, men kaninen Maximus orsakade enormt stort intresse. Samtidigt som Pluto var jättesöt i sin nyfikenhet vet jag inte om det är den utvecklingen som jag gillar. Jag uppskattade ignorera-fasen!

På kvällen åkte hela familjen, utom hundarna över till Kristins fina familj. Nikki var också där. Barnen anordnade dansshower i Nikkis regi och mina två tjejer uppskattade oerhört mycket att få vara med den "stora" tjejen på 10 år. Marcelo, min osociala man, och Mattias tycktes ha rätt trevligt när jag och Kristin kom hem, för hon och jag åkte till stallet utan barn. 

Jag och fölisen. Super mysigt!

Bara hon och jag. I stallet, med massor av gosiga hästar. Det fanns en ganska stor fölis, en nordsvensk, som Kristin försökte pracka på mej. Hon var helt underbar!  Men jag ska inte ha häst nu. Jag ska ha en inriden häst när och om jag skaffar häst. Däremot var det mer än fantastiskt underbart att få stå där i stallet med en hästmule på kinden och höra hur andra hästar sakta tuggade hö och slog med sina svansar. Jesus Kristus vad jag har saknat detta! Vilken tur att jag ska åka och titta på häst idag!

Det hela började för några dagar sedan. En annons, jag fastnade och nu kanske, kanske, kanske jag och ungarna får en varsin häst att låna någon/några dagar i veckan i samma stall. I dag ska vi åka dit och titta vad det kan vara för något. Jag är uppspelt, nervös, förväntansfull och fylld med farhågor. Det vore så fantastiskt att bli med häst igen. Men tänk om hästarna inte passar oss eller om ägarna och jag är för olika? Eller om de ska ha hutlöst mycket betalt? Om några timmar vet vi. Balans, balans, balans, det är det allt handlar om. Därför blir det ingen träning för mej idag. Jag tar fasta på ayurvedan - känn efter och rätta sej efter känslan. Kroppen berättar vad den behöver. I dag behöver min kropp spagetti och köttfärssås och en massa hästmys!