Djuren gör mej förnöjd!

Idag när jag kom till jobbet undrade folk varför jag var så lycklig. Jaa, varför? Jag har sovit gott, jag är inte stressad och jag var i stallet igår. Det är antagligen inte jättekul att läsa om hästar som du inte har någon relation till, men för

Geisha och jag!

mej, just nu är det så roligt att vara tillbaka! Jag har inte slutat knarka hästnet. Idag hittade jag en nordsvensk som jag blev väldigt förtjust i, men Geisha passar mej. Och jag får testa om livet med häst faktiskt passar oss. För tanken är god men veckan har många dagar och det är en del pyssel. I går tog jag med mej sonen. Han stod i nästan 45minuter och gosade med Bettan, sedan fick han vara med att longera Geisha en stund. Men han ville hellre in till Bettan. Efteråt var han så glad. Han trivs lika bra som jag i stallet. 
Tjejerna är mer för
att rida, Stora N står lika gärna och drar halm från svansen och pratar med hästen. Igår blev jag heller inte borta så länge. Det är för mörkt för att rida och Geisha longerade jag bara i ca 15 min plus upp- och nedvarvning. Sedan testade jag att strecha henne. Det var länge sedan jag strechade häst. Men hon var med på det direkt. Jag tog bara de övningar som jag gillar och som passar min kropp, Geisha var stel som en pinne. Kanske kan förklara hennes enormt korta travsteg. Något vi får jobba 

Streching efter arbete. Geisha var helt med på noterna,
lite konfyst först, men gillade det.

på! Vi var i stallet lite drygt 1½timme. För mej är det så underbart. Jag har hittat tillbaka till något som jag längtat efter så länge. Men jag är för realistisk för att jag ska våga satsa.Nu kan jag vara feg och ändå göra det jag vill. Vad vill du göra? Ta chansen, det är så underbart att hitta dit. Djuren är ju för mej mitt andningshål, mitt krypin. Min tankepaus. Jag har svårt att bry mej om vad som händer runt mej när jag koncentrerar mej på djuren. När jag kom hem tränade jag både Bobbo och Pluto i föremålssök. Pluto börjar greppa kommandon som "ut", men han får ju inte anstränga sej för mycket och Bobbo han orkar inte lika länge som förut. Men båda känns lite piggare. Så småningom ska de få följa med till stallet. Om Bobbo fortsätter vara så här kommer han att få följa med på ridturer och Pluto kan få vara med när vi håller oss nära

 stallet. Just nu är det för kallt och för mörkt för att jag ska kunna njuta av stallet och samtidigt hålla koll på hundarna, i stallet finns ju både katt och annan hanhund. Jag tar en sak i taget. Pluto har svårt att komma in genom vår utterdörr, det är som om han inte vågar ta i med bakbenen och ta skuttet, men han markerar knappt längre när vi är ute och går. Han sitter väldigt illa, sitter snett med hela kroppen, men studsar och travar och är glad. Osäkerheten han hade förra veckan är bortblåst och han är överallt och vill vara med hela tiden. Bobbo känns också piggare. Han har ju varit lite svajjig sen nyår och det räcker med att han hör ett par skott från skogarna så går han upp i stress och är orolig. Turligt nog är det inte mycket härute. Han har fortfarande inte fått följa med in till stan. Vi har inte varit i skogen på ett tag, och det saknar jag. 

Bushundarna, mina riktiga älsklingar.

Bobbo är ju en skogsmaskin och Pluto älskar skogen. Men han älskar nästan allt å andra sidan, utom andra hundar. En gång i tiden hade jag planer på att jobba med djur på heltid. Jag tror det hade passat mej. Men jag älskar mitt jobb som lärare också. Jag hoppas, hoppas, hoppas Pluto blir bra och att jag kan utbilda honom vidare så att han kan följa med mej till jobbet så jag kan kombinera de två sakerna!