Idag sa jag till min pappa att jag älskar honom. Det är inte ofta jag gör det. Säger det alltså. Han sa att han älskar mej med och då hotade jag med att det var bäst för honom för att annars.....
I dag sa jag till min sambo att jag älskar honom. Det säger jag varje dag. Vi kramades. Stod tätt ihop. Kysstes och jag sa det till honom med känsla. Hans ögon lyste upp. Jag lever för hans blick när hans tittar på mej. Jag vet att an tror på mina ord.
I dag sa jag till min dotter att jag älskar henne. Hennes små armar höll hårt om min hals och mina läppar vilade mot hennes tinning. Hennes läppar sprack upp i ett fantastiskt leende. Det spelar ingen roll hur ofta jag säger det till henne, så länge jag menar det, hon blir lika glad varje gång.
I dag har jag hört orden jag älskar dej, mer gånger än jag har fingrar. Orden är så lätta att säga, blir så gärna slentrian. Varje gång man vill säga dem är det en kamp att återerövra dem. Vinna dem tillbaka till den betydelse de från början var menade att betyda.
Jag älskar dej.
Den finaste komplimangen man kan få.
Jag älskar dej.
Den finaste komplimangen man kan ge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar