Grabbarna slåss

Vet. var rakglad!!!

Dåliga nyheter först. Det blev slagsmål igen mellan grabbarna. Fast den här gången var det Marcelo som hade hand om dem. En intressant fläck. En Pluto som tränger fram för att lukta han med. En förbannad Bobbo. Och PANG. Det är just det som är så skumt mellan dem. De är såtaste vänner och sedan är det en sak som utlöser det hela och så smäller det. Marcelo kämpade länge för att sära på dem. Det är inte lätt att få bort två muskelpaket från varandra utan att själv bli biten. Vad han inte vet är att när man försöker sära på dem och drar i en hund så brukar skadorna bli rätt omfattande. Till slut lyckades han få bort dem från varandra. Han beskriver att det var en oerhört otäck upplevelse som skrämde honom. Efteråt låg han på vägen och flämtade. Kom ingenstans. Kroppen var helt slut efter att ha bråkat så med grabbarna. När han fick tag på mej såg han inget blod och hittade inga skador. Jag tog det lugnt. Men när jag kom hem på kvällen kunde Bobbo knappt gå. Det var blod mellan frambenen, örat var punkterat, Pluto haltade och hade sår i hela ansiktet. Men det var Bobbo som var mest skadad. In i duschen och klippa en del av pälsen för att kunna se skadan. Det var bara att konstatera att jag behövde en veterinär. Vi bestämde att ses på lördag morgon och det gjorde vi. Han gillade sin rakapparat väldigt mycket och när vi klev ifrån djurdoktorn ( han var suverän!!!) så såg Bobbo skabbig och kal ut. Stora sjok av pälsen är borta, så det ser ut som han varit med i värsta kriget. Skadorna i sej var inte så allvarliga. Några små bitsår på benet och öronlappen var det hål rakt igenom. Värsta skadan var mellan frambenen. Antagligen fick Pluto tag där och sedan försökte Marcelo slita bort hundarna från varandra. Två djupa märken visar skadan, men hela det rakade området är bortslitet på insidan. Veterinären tog en pinne och kunde köra igenom den runt hela det området utan att något tog emot. Dvs muskel och vävnad är slitet så det är ett glapp på insidan huden. Inga dränage behövde sättas, punkterinrings hålen sitter så pass bra att allt kan rinna ut. Skadorna lär vara läkta om två veckor, men kanske tar det hela sommaren innan pälsen kommit tillbaka? Då kommer han inte se klok ut, fast han är bra. Stackars Bobbo.


I dag gick han mycket bättre. Vi tog en kort promenad ner till sjön.  Genast började vätska och blod rinna ur såren, men det är positivt.Det blir ingen träning för honom närmsta tiden. Inga längre promenader heller. Veterinären berömde Bobbo för att han var i så fin form och för att han såg så pigg och alert ut trots sin ålder.... hmmm.... han linkade fram som jag vet inte vad. Men glad för berömmet blev jag ändå. Nu två dagar senare har öronskadan gått ihop, två små sårskorpor visar var punkteringen var. Såret på benen har också läkt och allt som finns kvar är skorpan. Pluto markerar lite i vissa lägen på ena frambenet, men inte värre än att vi kunde köra ordentligt med sökövningar i skogen idag. Bobbo vill inte umgås med Pluto. Han hälsar på honom när jag kommer hem med den ena va dem, men sen ignorerar han Pluto totalt. Pluto är försiktig med Bobbo. Han märker att han är i onåd. I bland försöker han nå fram och ta kontakt men jag vet inte vad Bobbo säger för man ser hur Plutos svans åker ner, han sänker huvudet, blir låg och vänder bort.


Med tanke på hur vassa hundars tänder är, och med  bakgrund av Marcelos beskrivning är det ett under att hundarna inte är mer skadade. Två bett och ett skrapsår är utkomsten för Bobbo. Inte mycket för ett slagsmål som håller på så länge! Vi som vuxna funderar nu mycket på hur vi ska få stopp på det här. Jag tror att vi har en plan som kan funka, men jag tror också att de kommer ryka ihop flera gånger till innan sista ordet är sagt. Allt handlar om att Pluto måste bli ännu artigare.